Zaghloul, hans hustru Sakeena och deras två söner bor i en by på den egyptiska landsbygden. Hungern är den ständiga följeslagaren och hela Sakeenas tillvaro går ut på att försöka få tag på bröd att föda familjen med. Hon lånar en brödkaka här och där tills den arbetsskygge maken lyckats skrapa ihop några slantar hon kan köpa mjöl för, baka, ge tillbaka det hon lånat och förhoppningsvis ha lite kvar till familjen. En kort period av mättnad, men hungern kommer tillbaka Den arbetsskygge Zaghloul sitter på bänken utanför huset och tuggar på ett strå... tills något slags arbetstillfälle av en händelse dyker upp. Som t ex att lyfta en gammal, fet och rik man upp på sin åsna, bära stolar vid bröllop och begravningar, men allra mest tycker Zaghloul om att lyssna till studenternas diskussioner på caféet, och tänka, på hur livet kunde vara. Zakeena funderar också, på hur den välbeställda grannen har det och tillfället gör att hon får ta del av deras överflöd under en kort stund, stilla hungern likväl som sin nyfikenhet. Äldsta sonen, Zahir, gör vad han kan för att få något i sin mage. Bekantar sig med byns bagare och blir en av dem som får de överblivna brödkanterna, tills bagaren flyttar. Han blir vän med lärarens son som i hemlighet förser honom med överbliven mat, tills läraren kommer på dem och förbjuder Zahir att visa sig i närheten. Hungern gnager åter.
Trots en beklämmande berättelse lyckas El-Bisatie förmedla den med humor och det är inte alls förvånande att den fanns med på kortlistan för "International Prize for Arabic Fiction" 2008-2009.
