Sabra zoo är i mina ögon en fantastisk roman i all sin enkelhet och vidrighet. Platsen för romanen är Beirut och tiden 1982, staden är under israelisk belägring. 18-årige Ivan, en dansk/palestinsk ung man tjänar sitt uppehälle som tolk åt de västerländska volontärerna på sjukhuset i flyktinglägret Sabra. Hans föräldrar har tillsammans med PLO tvingats i landsflykt men i stället för saknad njuter han av sin nyvunna frihet och den tomma lägenheten fylls av diverse vänner som tillsammans på nätterna försöker dämpa ångesten med både hasch och vodka. En av vännerna är den norska sjukgymnasten Eli och för att komma henne närmre hjälper han henne med rehabiliteringen av en av hennes unga patienter, Youssuf som skadats av en klusterbomb. Allt ser ut att gå åt rätt håll, men så kommer de politiska händelserna in i bilden som leder till massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila. Jag väntade på det under hela läsningen, jag visste att det skulle komma och ändå blir det alltid lika vidrigt. Min absolut enda invändning är att slutet känns lite lamt och krystat, men det kanske man kan bortse från.Första kapitlet finns att läsa på bokens hemsida: http://www.sabrazoo.com/
