Länktips

Här kommer tips på fyra intressanta artiklar jag läst under den senaste veckan.

I väntan på att få veta nomineringarna till 2012 års arabiska Booker-pris (tillkännages10 november)  kan man fundera över vilken funktion de stora litterära priserna egentligen har och om de uppfyller förväntningarna. Författaren Raja Alem som i år blev den första kvinnan att motta priset, (ok hon fick dela det med Mohammed Achaari) menar att priset gör en enorm skillnad, inte enbart prissumman, bara det att finnas med på den långa listan ger författaren en enorm uppmärksamhet och chans att översättas till andra språk. Den kritik som riktats har ofta handlat om att det är för få kvinnor som nomineras, att författare varit alltför allierade med etablissemanget eller att romanerna ofta varit alltför västerländskt influerade. Trots detta, anser Raja Alem, priset är viktigt och har en viktig funktion, både för författaren och för spridningen av arabisk litteratur. (Läs artikeln här).

Hissa Hilal kommer, precis som Raja Alem, från Saudiarabien, närmare bestämt från Mecka. Hennes genombrott i 2010 års upplaga av tävlingen Million's poet var fantastisk. En kvinna i heltäckande klädsel i direktsänd saudisk TV som i sin poesi går hårt åt religiös extremism. Något liknande hade man inte sett eller upplevt tidigare. Hissa Hilal själv tar det lugnare och menar att hon alltid varit en "fighter", alltid skrivit om orättvisor och menar dessutom att den saudiska kvinnan i tidigare generationer upplevt större frihet än de gör i dag. Hon har samlat poesi som skrivits från 300 år tillbaka och fram till i dag och ser tydligt hur de kvinnliga poeterna tidigare kunnat uttrycka sig  mycket kritiskt till männen i sin omgivning och det politiska styret. Läs mer om Hissa Hilal, om hennes barndom och uppväxt i en beduinfamilj och lyssna till hennes poesi i artikeln "You will see a lot of great things coming from Saudi women".

Hisham Matar har ju varit högaktuell i och med allt som hänt i Libyen under året. Han verkar befinna sig överallt på samma gång, i alla sammanhang som rör sig kring den arabiska våren och Libyen och som den fantastiska författare han är tycker jag själv inte att det är för mycket.Här är han så igen, i en artikel om Libyen, men också om förändringarna i samhället i stort, och skarpsynt som han är påminns vi om att den arabiska våren inte alls började med den tunisiske fruktsäljaren utan redan för över hundra år sedan, med den tidens revolutionärer, författare och lärde som ropade på förändringar i riktning mot ett modernt och demokratiskt samhälle.  
"History moves at such a glacial pace much of the time, and moments like this it seems to move at the speed of light," he said. "But we can't expect it to continue to move at that pace. A hundred years might be a good distance to judge whether this has been a good idea. It's going to take that long for these events to reverberate."  
(Läs artikeln här.)

Till sist lite om Nawal al-Sadawi, en författare som med sina 80 år nog alltid varit högaktuell, oberoende av samhällsomvandlingar och revolutioner, men alltid haft med politiska budskap i sina texter. Nu skriver hon på en ny roman, utifrån hennes egna upplevelser från Tahirtorget tidigare i år, upplevelser som hon beskriver påverkade henne till att bli  en både ny och bättre människa och om hur de på Tahrir utlevde sina drömmar om en jämlik värld. Om al-Sadawi brukar sägas att hon är mer betydelsefull för den västerländska publiken och i viss mån kanske det stämmer, men hennes betydelse i arabvärden ska absolut inte förringas. Nu har vi i vilket fall som helst en ny roman att se fram emot.

Libyska författare på svenska

Det skrivs mycket om Hisham Matar just nu. Det är inte något att förvåna sig över, han är inte bara en stor författare, han har också libyskt ursprung, är son till en libysk dissident, han skriver på engelska, är bosatt i London och är för oss i västvärlden kanske "språkligt och kulturellt lättillgänglig". Samma sak gäller förstås också en del andra författare, jag tänker närmast på Khaled Hosseini som med bästsäljaren Flyga drake under en tid fick representera afghanska författare innan vi också på svenska fick bekanta oss med Atiq Rahimi i Tålamodets sten. Men helt klart är att de författare som skriver på engelska har lättare att nå ut, att slå igenom i västvärlden.


Men, nu gäller det libyska författare som finns översatta till svenska och jag kan räkna till två. Ibrahim al-Kuni (الكوني‎ ابراهيم) och ovan nämde Hisham Matar (مطر‎ هشام) , det är sorgligt nog allt. 

Med mitt påstående att Hisham Matars böcker skulle vara språkligt och kulturellt lättillgängliga menar jag inte att de inte skulle vara bra eller läsvärda. Hans debutroman In a country of men (Ingen i världen, 2007) nominerades till Bookerpriset år 2006 och har dessutom fått flera prestigefyllda litteraturpriser. Det är en skildring av det libyska samhället utifrån en nioårig pojkes ögon, hans far har försvunnit, säkerhetspolisen övervakar hans hem, det är svårt att säkert veta vem som är ond eller god, vem man kan lita på. 
I år kom så titeln Anatomy of a Disappearance som jag ännu inte läst men definitivt kommer att läsa. På svenska kommer den ut i början av 2012 med titeln Analys av ett försvinnande. Båda romanerna har starkt självbiografiska drag, något som ger berättelsen lite extra tyngd. 

Ibrahim al-Koni (الكوني‎ ابراهيم) är nog Libyens mest produktiva författare med mer än 50 verk bakom sig och är översatt till ett trettiotal språk. Han är tuareg och i allt han skriver är den berbiska miljön påtaglig. Öknen, djuren, kulturen, myterna och magin är ständigt närvarande. I romanen Stenblödning skildras mötet mellan öknen och den västerländska kulturen på ett nästan aggressivt sätt. Det är mötet mellan tuaregen Asouf som kan och hittar i ökenlandskapet som i sin egen ficka, de västerländska turisterna och arkeologerna, och så stadsborna, tillika jägarna, Kain och Masoud.


Nej, Ibrahim al-Koni är inte lättillgänglig, hans berättelser har inget driv som för texten framåt, men det finns i stället ett djup och en slags längtan och mystik som är svår att förklara. På engelska finns ytterligare några titlar, t ex Anubis, The Animist och The Seven veils of Seth.


Så vad kommer att hända med den libyska litteraturen efter Qaddafis fall, blir det en renässans? Läs vad M.Lynx Qualey skriver om det i New life for new Libyan literature. Artikeln är hämtad från den engelska utgåvan av al-Masry al-Youm vars kultursidor är väl värda att följa.