Den här romanen beskrivs som "den första saudiska lesbiska romanen". Det må så vara, men för mig var det först och främst en berättelse om relationers våndor, om samma gamla vanliga existentiella frågor som "vem är jag-vad vill jag-hur ska jag leva-var finns det lugn för min själ-hur ska jag förhålla mig..." Människorna i romanen är först och främst allmänmänskliga, helt vanliga, med helt vanliga bekymmer. Det handlar om makt, begär, svartsjuka, kontrollbehov, lögner, framtidsdrömmar, livsval osv. Att ge boken epitetet "första saudiska lesbiska romanen" säljer säkert bra och väcker intresset (som den ju gjorde för mig), men det är framförallt en väldigt bra roman i sig, utan epitetet. Att den utspelar sig i Saudiarabien gör att miljöskildringen i och för sig kanske ter sig mer intressant, men det är inte bärande för berättelsen.
Siba al-Harez är en pseudonym. Hon kommer från al-Qatif, ett shia-muslimskt område i Saudiarabien och hon var 26 år då boken publicerades i Beirut 2006. Det här är hennes första roman.
