Alif the unseen, av Willow Wilson

Precis som Throne of the Cresent Moon hör det här till genren fantasy, med kopplingar till arabisk mytologi, men här har vi definitivt en bra mycket vassare historia. Ung arabisk hackare möter djinner och blir indragen i ett äventyr som faktiskt når svindlande höjder, bokstavligt talat.

I en icke namngiven stad i Mellanöstern, gör en ung arabisk-indisk hackare sitt bästa för att skydda sina klienter från statens skarpa ögon. De är dissidenter, laglösa, islamister, politiker, porrsurfare, ja alla som staten vill kunna kontrollera och begränsa. Alif är den här unge mannens kodnamn, alif- det arabiska alfabetets första bokstav och klienternas anonyminitet och liv hänger på hans skicklighet.

Alif har ett hemligt kärleksförhållande med en ung kvinna, Intisar, född in i samhällets översta skick medan hans egen sociala ställning är mycket suspekt, det går rykten om att hans mor, i det fördolda, fortfarande är hindu. När Intisar meddelar att hon blivit bortlovad till en annan man blir Alif förtvivlad. Till en början försöker han hålla kontakt med henne genom nätet, men när hon till sist ber honom om att hon aldrig mer ska behöva se ens hans namn tar han henne på orden. Han skriver en kod, ett slags digitalt porträtt av Intisar, som ska göra det möjligt att filtrera bort alla försök till internetkontakt mellan dem.

Vad Alif inte vet är att Intisars nya fästman är "The Hand of God", den person som ansvarar för rikets säkerhet och övervakar all internettrafik i landet. Det digitala porträtt av Intisar han har programmerat blir upptäckt och både hans och hans klienters liv är plötsligt i fara.

Detta är själva inledningen på historien och därefter går allt i en svindlande hastighet som nästan skapar lite yrsel. I fokus ligger ett manuskript som Alifs granne Dina ger honom med en hälsning från Intisar, manuskriptet "Alf Yeom" (Tusen dagar), en text som en förslavad demon dikterat till en persisk mystiker hundratals år tidigare. Manuskriptet tros innehålla en fördold hemlighet, en hemlig kod som kan användas för att konstruera en kvantdator, information som "The Hand of God" är ute efter.

Alif flyr för sitt liv och med sig får han Dina som till en början är mest till besvär och ett irritationsmoment för Alif. Naturligtvis bedrar han sig, Dina kommer att spela en allt viktigare roll för hur det går för honom själv, i mötet med djinner och ifriter, allsköns varelser som tar mer eller mindre märkliga former. Det är ett spännande äventyr med både allvar och humor. Djinnernas värld har naturligtvis internetuppkoppling (något annat vore otänkbart i den här berättelsen!) och när en skugglik ifrit frågar om han kan fixa hennes två år gamla Dell desktop som fått virus kan man inte låta bli att skratta, mitt i allvaret. Det är en fantastiskt lekfull historia, men med plats även för de stora frågorna, om vem Gud är, vem jag är, var ondskan kommer ifrån. Alifs möte med en imam som liksom han själv torterats av staten är en av de finast målade scenerna i hela boken där tro möter vetenskap. Imamen förstår intuitivt Alifs förklaring av kvantdatabehandling och säger: "They say that each word in the Qur'an has seven thousand layers of meaning" he says, drawing a parallel with his own studies, "each of which, though some might seem contrary or simply unfathomable to us, exist equally at all times without cosmological contradiction". Kanske borde man vara lite av en programmerare själv för att förstå allt, jag stod t ex helt frågande inför det här med kvantdatorteknik och trodde nästan det var ett påhitt av Wilson själv ända tills jag gjorde en halvhjärtad sökning och hittade en massa intressant information. Å andra sidan har jag läst religionshistoria och hade en hel del nytta av det i stället.

Alif the unseen är Willow Wilsons första roman. På sin hemsida beskriver hon sig själv som "professional genre-bender, casual gamer, student of religion, author of critically acclaimed books and comics". Under sin studietid i Boston konverterade hon till islam och bodde en längre tid i Kairo där hon arbetade som journalist. Man blir ganska nyfiken på Willow Wilson när man läser Alif och vill man veta mer kan säkert hennes självbiografi The Butterfly Mosque vara intressant att läsa. Just den har jag inte köpt, men däremot står den tecknade romanen "Cairo" på tur i min bokhylla.

Alif the unseen har förstås sin egen webbsida och Wilson skriver där lite om bakgrunden till romanen, men man kan också läsa om "The five types of jinn and their threat to your digital security"!

Throne of the Crescent Moon, av Saladin Ahmed

Det pågår en maktkamp i kungadömet The Crescent Moon. Kampen står mellan den hårdföre kalifen och den mystiske mästartjuven, känd som The Falcon Prince. Mitt i det rebelliska upproret börjar det plötsligt ske både övernaturliga och brutala mord och det är upp till en handful hjältar att ta reda på vad som ligger bakom dem.

Kungadömet är befolkat av allsköns andeväsen och demoner, heliga krigare och heretiker och bland dem finns doktor Abdoulla Makhsloob, staden Dhamsawaats siste demonjägare som mest av allt vill ha lugn och ro. Han är gammal, trött på att jaga demoner, trött på att rädda liv, han vill bara dra sig tillbaka till sin kammare, sitta och läppja på en kopp té. Men så händer något, han får ett bud från Miri Almoussa, kvinnan han älskade och fortfarande älskar, Miri som tvingade honom välja mellan henne själv och demonjagandet. Delar av hennes familj har nu mördats och Abdoulla finner sig obönhörligt återigen på jakt.

Raseed bas Raseed är Abdoullas unga assistent och heliga krigare. Han är en mycket from dervish och nitisk i sitt religiösa utövande, ständigt grubblande över var gränsen går mellan rätt och orätt och förstår inte alltid sin lärare, vars handlande ofta tycks hamna i en slags gråzon. I början av jakten hamnar de i strid med de fasansfulla ben-demonerna och är illa ute när de får hjälp från oanat håll. En ung kvinna i skepnad av ett skimrande lejon dyker upp på scenen och därefter blir ingenting sig likt igen för Raseed.

Den unga kvinnan är Zamia, sin familjeklans beskyddare sedan hennes fars död, en död hon nu är ute efter att hämnas. Hon har "lejoninnans gåva", en mytisk kraft, men är samtidigt föraktad av sin klan efter att hon vågat utmana männen då faderns efterträdare skulle utses. När hon möter Abdoulla och Raseed och förstår att de är ute efter samma demoner slår hon följe med dem vilket har en avgörande betydelse för utgången av dramat. Utan hennes krafter hade både Abdoulla och Raseed stått sig slätt i de strider de måste genomgå.

Jakten på demonerna går hand i hand med den politiska kampen som pågår i kungadömet. Motvilligt involveras de tre jägarna i mästartjuvens uppror och upptäcker en plot som riskerar utmynna i ett enda stort blodbad. Det finns ingen tid att förlora.

Ok, det kanske inte är någon högt stående litteratur det här, men jag njöt verkligen av att läsa Throne of the Crescent Moon. Karaktärerna är underhållande, kanske framför allt Raseed som kämpar med sin religiositet å ena sidan och den dragningskraft Zamia har på honom å den andra, men även Abdoulla är en härlig figur. Trött, less och med svikande krafter ifrågasätter han om han verkligen gjort rätt val i sitt liv och hur han egentligen vill ha det på sin ålderdoms höst. The Falcon Prince, en slags robin-hood-liknande gentlemannatjuv som brinner för rättvisa och demokrati har en rätt kylig relation till Raseed vars religion han inte ger mycket för:

"God hasen't given three shit's for His children in six thousand years! Do you really believe that He sits in the sky, smiling upon us? Look around you! Look at this mad, bloody, muddy world of ours. He made the world, He made us and then he left us to fend for ourselves. And so far, my friends, we've made it a pile of monkeyshit!" The bandit's eyes lit again. "Bur even shit has its uses. Fertilizer. Fuel. Oh yes. But to serve these purposes it must be ground to bits. Or burned."
"Madman! Blasphemer!" Raseed took a long, threatening stride toward Az. The bandit held up a hand to restrain his men and leveled a steely gaze at the dervish. "Watch yourself, young man. This is the real world, not a dueling circle. As you know, I fight dirty".

Throne of the Crescent Moon hör egentligen inte till den arabiska litteraturen. Den är skriven på engelska, författaren är arabisk amerikan, född i Detroit, men man kanske lite slarvigt skulle kunna kalla det för fantasy med inslag av arabisk mytologi och i en intervju säger också Saladin Ahmed att han bl a är intresserad av djinnernas varande i Koranen. Boken finns också nämnd på den förträffliga webbsidan Islam and Science Ficiton. Saladin Ahmed har förstås sin egen webbsida, www.saladinahmed.com och där kan man bl a läsa första kapitlet i sin helhet. Throne of the Crescent Moon utgör del ett av en planerad trilogi och jag kommer utan tvekan att läsa fortsättningen.

The night counter, av Alia Yunis

Fatima Abdullah har levt i 85 år och hon förbereder sig för närvarande på sin död. Faktum är att hon vet att hon har nio dagar kvar av sitt liv eftersom Scheherazade nu besökt henne i 992 nätter. Varje natt har Fatima berättat för henne om sitt liv väl medveten om att den ettusenförsta natten blir den sista. Det börjar bli lite panik för hon har en hel del saker kvar att uträtta. Hon måste ta beslutet om vem av de omöjliga barnen som ska få ärva huset i Libanon (ett hus hon själv inte satt sin fot i på nästan 70 år!) ; hon måste hitta en fru till sitt mest älskade barnbarn (som hon mycket väl vet är öppet homosexuell, fast det ordet inte får nämnas) ; hon behöver göra upp med sin man hon just skiljts från och mitt i allt detta dyker en 17-årig gravid flicka upp, ett barnbarnsbarn hon knappt visste existerade, en flicka som vill lära känna sin gamla släkting. Det är ganska kaotiskt runt om Fatima och det blir inte mindre rörigt då två FBI-agenter börjar spana i hennes omgivning...

I början av berättelsen störde jag mig ganska mycket på de "overkliga" mötena med Scheherazade, den världsberömda berätterskan ur "Tusen och en natt". På sin flygande matta reser hon runt till Fatimas barn och barnbarn och det är alltså genom henne man får lära känna den här stora, röriga och komplicerade familjen. Fatima själv berättar om det som varit och Scheherazade berättar om det som är och till slut så vann den här omöjliga relationen mitt hjärta totalt och den flygande mattan blev självklar. Det finns många allvarliga teman invävda i romanen, som t ex konflikter mellan generationer, olika identiteter, att leva i exil, fysiska och psykiska sjukdomar. Fatima själv ses ur sin omgivning som mer och mer senil och som en fara för sig själv, ingen annan ser ju Scheherazade som är orsaken till en hel del som sker. Trots allvaret är boken full av humor och ju längre in i berättelsen jag kom desto mer tyckte jag om den. Jag är också annars nästan barnsligt förtjust i sådana här "familjeromaner", där man som utomstående får ta del av stora familjehemligheter och man så tydligt kan se hur trådarna löper mellan föräldrar-barn-barnbarn-barnbarnsbarn osv.

Alia Yunis är uppvuxen både i USA, Grekland och Mellanöstern, hon bodde i Beirut under inbördeskriget, ett tema som också kommer fram i The Night Counter. För närvarande undervisar hon i film och television vid Zayed University i Abu Dhabi.