lördag 21 augusti 2010

White masks, av Elias Khoury

Författaren Elias Khoury har aldrig gjort mig besviken (bara skrämd, men mer om det lite längre ner).  "White masks" publicerades 1981, mitt under det pågående inbördeskriget och handlar om en vardag där alla står fullständigt maktlösa inför våldet, var sig de är soldater, vanliga tjänstemän eller husmödrar, de måste alla kämpa för sin överlevnad. Historien inleds med en journalist och en död man. Det är tjänstemannen Kahlil Ahmad Jaber som hittats i en sophög, brutalt mördad, och journalisten försöker genom att intervjua människor som funnits i Jabers närhet få svar på frågan om vem som egentligen kan ha haft intresse av att mörda honom, en helt vanlig simpel tjänsteman. Journalisten återger dessa berättelser, bl a kommer den mördades änka till tals, även dottern, portvakten, en ung milisman, läkaren som obducerade kroppen, sopåkaren som hittade kroppen, berättar vad de sett. Iakttagelserna rullas upp, sida vid sida med inbördeskrigets ohyggligheter och den påverkan kriget har på de överlevande. Änkans berättelse är nog den som mest kommer att handla om Jaber, om han oförmåga att hämta sig efter sonens död, hur han tapetserar omgivningen med affischer föreställande sonen som martyr och om hur han när affischerna tagit slut fortsätter med att vitmåla alla väggar han ser, hur han glider in i ett nästan psykotiskt tillstånd, till slut boende på gatan som en hemlös. I de andra berättelserna finns den mördade nästan bara som en skugga, som en gemensam nämnare, de intervjuade personerna berättar i stället om sina egna liv, sina svårigheter, sina egna försök att överleva utan att hemfalla åt galenskapen. Som läsare kunde jag faktiskt också känna mig smått galen ibland för någonstans trodde jag att jag skulle få ett svar på den där frågan: Vem mördade Jaber och varför? Jag försökte dammsuga texten på ledtrådar, hitta något som kunde antyda svaret, men så småningom förstod jag att det här var ingen vanlig mordhistoria, långt därifrån. Det bekräftas också av författaren/journalisten/berättaren själv:

I find myself completely baffled: this author feels he really doesn't know what happened in his story and that he's not in full possession of the facts – whereas normally, an author is supposed to know all the details of his story, especially the ending”.[...] So, it's a meaningless story, I admit it. Had I been looking for meaning, I should have taken a different tack and told the story of Genghis Khan, for example.

Elias Khoury finns översatt till många språk, också till svenska:
Lilla berget
Solens port (min favorit)
Som om hon sover
 
Så var det den där titeln jag blev skrämd av, "Yalo". En ung man arresteras och anklagas för vådtäkt. Under tortyr tvingas han berätta, som Sheherazade i Tusen och en natt, en ny historia varje dag för att få överleva. Jag började läsa men förmådde mig inte fortsätta. Det var för våldsamt, för starkt, kanske befann jag mig i något känsligt tillstånd, vad vet jag, men det var för vidrigt. Jag ska läsa den, så småningom, för jag vet ju att Elias Khoury aldrig har gjort mig besviken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar