Gilad Atzmon skriver lika suveränt som han spelar saxofon. Jag har i flera år lyssnat på hans musik men boken har stått där i hyllan och väntat och nu fattar jag inte hur jag har kunnat låta den stå där så länge! Det är en underbar satir med ingredienser som judisk identitet, sionistisk politik, sex, mord, anti-israeliska konspirationsteorier, hemliga agenter och så en ung, rörande vilsen trumpetare som kan ge kvinnorna orgasm bara genom att spela en enda lång ton. Jag är helt tagen av hur Atzmon kan få ihop alla trådar, hur han kan reda ut den här härvan av händelser och personer som mer eller mindre frivilligt hamnar i den store managern Avrahams grepp.
Atzmon själv får efter en spelning besök av Bird Stringshtien som säger att han har en del biografiskt material som kanske kunde intressera honom, och boken "My one and only love" är resultatet av det mötet. I botten på den här osannolika historien ligger Birds egna intervjuer med kända personligheter som haft en avgörande påverkan på hans liv. Det är Daniel Zilberboim, trumpetare och kompositör (eventuellt också poet), det är Avraham Shtil, Daniels manager och en showbiz-magnat som bara vill se dollartecknen rulla, (nåja... allt började med att han efter självständighetskriget 1948 såg det judiska folkets stora behov av att skratta, sjunga och få underhållning efter allt det hemska), och så är det Sabrina Hopshteter, en före detta agent för "The Long Arm".
Redan på ett tidigt stadium förstår man att Avrahams och hans "medarbetares" underhållningskoncept först och främst är en täckmantel för underrättelseverksamhet och där är alla medel tillåtna. Mord, sexuell manipulation, spridning av virusinfektioner, kidnappning av nazister, det finns inga hinder för att bevara den israeliska statens säkerhet och på samma gång förstärka tyskarnas skuldkänslor. Mitt i allt detta står Daniel på scenen med sin trumpet, ung, naiv, känslosam och besatt av den kvinna som efter sitt enda besök lämnade sin behå och försvann, för alltid.
Det är faktiskt en hisnande läsning det här, man glömmer nästan att andas för det är så absurt alltihopa, satiren, komiken, Atzmons lek med kända namn och så mitt i allt en sådan outsäglig längtan och sorg. Ena stunden vrider man sig av skratt och i nästa ögonblick får man nästan en klump av gråt i halsen. Jag har aldrig läst något liknande.
Gilad Atzmon föddes 1963 i Tel Aviv men bor sedan 1994 i England i "själv-exil". På hans hemsida finns mycket att läsa, lyssna till och fundera över. Här är en länk till en intressant intervju med honom tillsammans med smakprov på hans underbara musik. http://www.gilad.co.uk/music-videos/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar