Men för att återgå till Balata camp så är det det största flyktinglägret i Palestina. Härifrån har i princip alla protester utgått ifrån, intifadan 1976, och det man kallar den "första" intifadan 1987 och al-Aqsa. Mahmod, som leder Yafa Cultural Center, gav oss en presentation, eller snarare en känslosam beskrivning av hur det är att växa upp i ett flyktingläger. Han mormor föddes här 1948, hans mamma föddes som flykting, han själv är född som flykting och hans egna barn är födda som flyktingar här. Situationen har aldrig varit så illa som nu, mycket på grund av det stillestånd som råder, det händer i princip ingenting, det finns inte längre något hopp här. Ändå fortsätter kulturcentret sitt arbete och menar att bara man gör skilnad för ett enda barn här är deras abrbete värdefullt.
Hela havet stormar bland barnen på Yafa Cultural Center.
Under dagen fick vi också en rundvandring i Nabulus. Många berättelser om motståndet under alla år och hur man försöker bevara minnet av allt som händer. Vi hade också ett möte med en professor i geografi som pratade om att växa upp under ockupation. Läs hans poesi här: http://abuhijleh1982.blogspot.com/
Så blev det sen middag, vi talar om det vi upplever, det vi känner och det kan bli känslosamt och inte helt enkelt. Det är så många frågor och så många funderingar över vad vi gör här, varför vi är här.
I natt sover vi i Balata camp, i morgon åker vi tillbaka till Ramallah för besök på Birzeit universitet, Tamerinstitutet och Khalil Sakakinim! Center, bland annat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar