Emmie! Plötsligt dyker Emmies profilbild upp och du skickar ut samma meddelande som du brukar: Can we get to know each other?
Emmie svarar: You've got 175 characters to introduce yourself and say who you are. It'd be great if you could do it in less. If it's one letter more, I won't reply.
Emmie är emo. I mötet med Emmie blir du själv emo, du dras in i en värld av för dig underliga beteenden och klädstilar. Du möter alkohol, droger och sex, men du ställs också inför tankar och frågor om ateism och satanism. Mötet med Emmie förändrar ditt liv. Ingenting annat än Emmie är längre betydelsefullt, finns inte Emmie omkring dig så existerar du inte. Emmie är en gåta men du tror att Emmie är svaret på ditt sökande efter någonting meningsfullt. Emmie blir luften du andas, du följer henne, du älskar henne, du tror på hennes ord, du lämnar din familj, ditt jobb och du försöker lämna alla idéer du haft om samhällsmoral och sanning, vad som är rätt och fel och du tror att du vunnit över tristessen.
Även om det verkligen inte är lätt att känna sympati för vare sig berättelsens protagonist eller Emmi, eller ens för någon alls i den här boken så är det en både intressant och spännande berättelse. Den påminner något om Being Abbas al-Abd, av Ahmed Alaidy i det att båda dessa böcker beskriver uppgivenheten och desperationen hos en ung egyptisk befolkning, men Status: emo går på ett sätt lite djupare, utan att för den skull bli särskilt djup. Det är också precis där min entusiasm övergår i en lätt besvikelse. Överskridandet av gränser vad gäller religion, könsroller, ja allt som i romanens inledning känns spännande, annorlunda och som utvecklas under berättelsens gång, det faller ganska platt till slut. Ett offentligt självmord blir inte det det hade kunnat bli, den händelsen hänger för mig utanför själva berättelseramen och med det faller det intressanta. Staten griper in, gruppen kring Emmie löses upp och livet är åter endast tristess. Vad hände med Emmie? Ingen vet. Life keeps turning.
På arabiska:
إيموز ,إسلام مصباح
