Det är just detta vi ska titta närmare på under den här resan. Vi kommer att träffa bokhandlare, personal på barnbibliotek och skolbibliotek, vi ska besöka kulturcentrum, möta upp med läsfrämjare, förläggare och författare, i Jerusalem, Ramallah, Nabulus, Nazareth, Haifa och Akka, så precis som 2013 blir det en vecka i högt tempo.
Vi startar i Jerusalem, med ett möte med Mahmoud Muna som tillsammans med sin familj äger och arbetar på The Educational Bookshop. I dag är det en bokhandel med litteratur om Palestina på engelska, men här finns också en avdelning med modern arabisk litteratur, faktiskt från andra arabiskspråkiga länder. Hur lyckas man med den importen?
Mahmoud började med att klargöra två saker. Vill man distribuera arabisk litteratur här kan man antingen publicera piratkopior av böcker eller på olika sätt försöka importera litteratur. Själva gör de allt för att försöka importera på mer eller mindre legala vägar. Då är alltså själva tillvägagångssättet legalt, men däremot är böckerna illegala. Litteratur publicerad i Libanon, Syrien och Iran är förbjudna och då spelar det ingen roll om böckerna importeras från Egypten eller Jordanien. Vid importen måste man fylla i blanketter med information om var de är publicerade och domstolar omedelbart importen av t ex böcker från Libanon. Då är det viktigt att veta att Libanon hör till de länder där förlagsverksamheten är störst och att många av de stora välrenommerade förlagen finns där. Att ändå försöka smuggla in litteratur via Jordanien är inte helt ovanligt men på The Educational bookshop arbetar man på ett annat sätt. Böckerna beställs t ex från Libanon, men skickas till London. Där packas de upp och sedan ner i nya kartonger, blandat med engelsk litteratur och skickas till Israel. Vid tullen använder de en israelisk agent som sköter alla dokument som ska fyllas i och inom några timmar finns böckerna på bokhandeln. Innan de använde sig av agenten kunde pappersexercisen ta 2-3 dagar så de hundra dollarna agenten tar för ca 3 timmars arbete är värt att betala.
Piratkopiering är oerhört vanligt men även där finns det olika skalor. En del besöker de stora bokmässorna, köper en kopia av varje bok, trycker sedan upp dem i hundratals kopior och säljer billigt. Det är dålig kvalité på både papper och tryck, men alla har råd att köpa och de är tillgängliga ett enkelt sätt. Andra anstränger sig för att göra bättre kopior men böckerna blir något dyrare. Vad som också förekommer är att något Palestinskt förlag här återpublicerar, på legalt sätt, och anger tydligt det ägande förlaget och det återpublicerande förlaget på bokens omslag. Mahmoud visade Ibrahim Nasrallas bok "Time of white horses" som förlaget Maktabat Kull Shay i Haifa publicerat det sättet.
Det är svårt att bara se piratpublicering som något negativt. Mahmoud berättade att böcker av den store palestinska poeten Mahmud Darwish endast publicerades på ett förlag i Libanon och på så sätt i princip var oåtkomlig för palestinier. När någon frågade Darwish själv om han kände till att hans böcker i hög grad fanns som piratkopior så sa han "Javisst, men jag bryr mig inte om det". Han visste att hans poesi lästes i Palestina, var lättillgänglig för alla och det var det viktigaste.
Förutom detta pratade Mahmoud också allmänt om läsandet här. Det fanns tidigare en syn på litteratur som "sanning", det som skrevs var sant och den framtid som beskrevs i litteraturen upplevdes som något som skulle bli verklighet. Efter den första intifadan blev det mer och mer uppenbart att framtiden såg dyster ut, inte alls så hoppfull som litteraturen beskrev. Mahmoud menade att folk helt enkelt slutade att läsa. Däremot har han under de senaste fem åren sett en tendens till ett ökat intresse för läsning, framförallt bland unga vuxna, även om han dystert medgav att det ofta var skräp som de efterfrågade. När jag frågade om de över huvud taget övervägde att också börja sälja barnböcker så sa han att det i dag inte finns någon efterfrågan alls men att det med tanke på att dagens unga vuxna läser mer så kan det förhoppningvis bidra till ett ökat intresse för barnböcker när den generationen börjar bilda familj.
Det var också intressant att höra att ingen här är intresserad av politisk eller historisk facklitteratur. Ingen vill läsa politiska analyser av vad som händer, varken här eller i länderna omkring!
På bokhandeln har de regelbundna författarprogram, både med etablerade författare och icke etablerade som ger ut på egna förlag. De har övervägt att ha kulturaktiviteter för barn, men då dyker ett annat problem upp. När ska dessa aktiviteter erbjudas? Skolorna här har inte samma lediga dagar, en del är lediga på fredagar, andra på lördagar eller söndagar. Eftersom man vill hålla sig utanför den typen av politik så har bokhandeln däremot öppet varje dag!
Till sist påpekade Mahmoud att det här med bokdistribution ser väldigt olika ut beroende på om det är Västbanken vi talar om eller '48 Israel eller Gaza. Litteratur kan vara tillgänglig på Västbanken, men där har ingen råd att köpa böcker, för att inte tala om i Gaza. I '48 Israel har man ofta råd, men då är inte böckerna tillgängliga.
Mötet med Mahmoud på bokhandeln var en väldigt bra introduktion till det vi vill lära oss under den här veckan. I kväll har vi kommit till Ramallah, checkat in på hotellet, ätit middag och sett på fullmånen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar