Det är inte ofta jag gråter mig genom böcker, men Radwa Ashours roman The Woman from Tantoura fick det att brista gång på gång. Ingen författare, vid sidan av Ghassan Kanafani, har fört mig så nära det palestinska folkets lidande som hon. Kanske blev berättelsen extra stark genom att jag läste den under sommaren 2014, parallellt med nyheter från Gaza, e-postmeddelanden från vänner i Palestina och att romanen, som utspelar sig från tiden vid Nakba (katastrofen 1948) fram till slutet av 2000, blev en påminnelse av att Nakba inte är annat än en ständigt pågående katastrof.
Berättelsen innehåller allt det lidande som man kan förvänta sig: massakrer, flyktingläger, FN-resolutioner, bosättningar, terroristattacker, död och förstörelse. Men där finns Ruqayya, kvinnan från Tantoura, som vi får följa från det att hon som flicka står på stranden i Tantoura, genom flykten då hon ser sin far och sina bröder mördade, till Libanon där hennes barn växer upp. I Beirut upplever hon inbördeskriget, massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila, och så småningom övertalas hon av sin son att komma till honom i Abu Dhabi. När hennes dotter bestämmer sig för att studera i Alexandria följer Ruqayya med dit men så småningom återvänder hon till ett då oigenkänligt Beirut. Kärleken till Palestina är ständigt närvarande liksom hennes längtan hem till byn Tantoura. Husnyckeln hennes mor alltid bar om halsen hänger efter moderns död runt hennes egen hals. Förlusten finns hela tiden där och en oerhört stark önskan om att en dag få återvända.
Romanen visar den oerhört komplexa tillvaro de palestinska flyktingarna efter 1948 tvingats leva under. Som paria, icke önskvärda någonstans, inga medborgarskap, inga rättigheter, hela tiden utlämnade till internationella hjälporganisationer. Det är under förfärliga omständigheter Ruqayya växer upp och bildar familj. Samtidigt som hon framstår som en enkel kvinna utan utbildning, är hon väl medveten om vad som händer runtomkring henne. Hon läser tidningarna, reflekterar över serietecknaren Naji al-Alis teckningar, hon analyserar och tar beslut, hela tiden uppmärksam på det politiska spel som pågår.
Även om berättelsen är fiktion och de flesta karaktärer påhittade så är händelserna verkliga. Massakrerna i Tantoura, Sabra och Shatila är bara några av dem och de palestinska byarna och städerna som nämns har alla funnits och är fortfarande del av Palestinas historia, liksom de historiska personerna som också figurerar. Trots allvaret och tragiken är det här en bok som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa, den berör och bilderna den framkallar etsar sig fast, länge.
Radwa Ashur är från Egypten, hon är professor i engelsk litteratur och har skrivit ett flertal romaner som också har översatts till engelska, alla lika läsvärda.
Granada
Siraaj
Spectres
Blue lorries
الطنطورية
رضوى عاشور
Berättelsen innehåller allt det lidande som man kan förvänta sig: massakrer, flyktingläger, FN-resolutioner, bosättningar, terroristattacker, död och förstörelse. Men där finns Ruqayya, kvinnan från Tantoura, som vi får följa från det att hon som flicka står på stranden i Tantoura, genom flykten då hon ser sin far och sina bröder mördade, till Libanon där hennes barn växer upp. I Beirut upplever hon inbördeskriget, massakern i flyktinglägren Sabra och Shatila, och så småningom övertalas hon av sin son att komma till honom i Abu Dhabi. När hennes dotter bestämmer sig för att studera i Alexandria följer Ruqayya med dit men så småningom återvänder hon till ett då oigenkänligt Beirut. Kärleken till Palestina är ständigt närvarande liksom hennes längtan hem till byn Tantoura. Husnyckeln hennes mor alltid bar om halsen hänger efter moderns död runt hennes egen hals. Förlusten finns hela tiden där och en oerhört stark önskan om att en dag få återvända.
Romanen visar den oerhört komplexa tillvaro de palestinska flyktingarna efter 1948 tvingats leva under. Som paria, icke önskvärda någonstans, inga medborgarskap, inga rättigheter, hela tiden utlämnade till internationella hjälporganisationer. Det är under förfärliga omständigheter Ruqayya växer upp och bildar familj. Samtidigt som hon framstår som en enkel kvinna utan utbildning, är hon väl medveten om vad som händer runtomkring henne. Hon läser tidningarna, reflekterar över serietecknaren Naji al-Alis teckningar, hon analyserar och tar beslut, hela tiden uppmärksam på det politiska spel som pågår.
Även om berättelsen är fiktion och de flesta karaktärer påhittade så är händelserna verkliga. Massakrerna i Tantoura, Sabra och Shatila är bara några av dem och de palestinska byarna och städerna som nämns har alla funnits och är fortfarande del av Palestinas historia, liksom de historiska personerna som också figurerar. Trots allvaret och tragiken är det här en bok som är svår att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa, den berör och bilderna den framkallar etsar sig fast, länge.
Radwa Ashur är från Egypten, hon är professor i engelsk litteratur och har skrivit ett flertal romaner som också har översatts till engelska, alla lika läsvärda.
Granada
Siraaj
Spectres
Blue lorries
الطنطورية
رضوى عاشور
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar