Solägget i Palestina

Det är tidig morgon i Nasaret, kyrkklockorna har avlöst ropen från minareterna och jag sitter här och tänker på arabiska barnböcker. Finns det någon glädje i att se en sliten upplaga av Elsa Beskows Solägget på en barnavdelning i ett bibliotek i Palestina? Solägget, Pippi Långstrump, och många andra svenska titlar har översatts till arabiska och utgivits på förlaget Dar al-Muna och genom donationer hittat till biblioteken här. Det är roligt för mig att se dem, det är roligt att se dem i skick som tyder på att de är väl använda, jag kan känna mig stolt över spridningen av svensk barnlitteratur i världen, men hur går det med spridningen av arabisk barnlitteratur? Just nu, undrar jag hur det går med spridningen av arabisk barnlitteratur till Palestina? 

Palestina har en relativt lång tradition av barnboksproduktion, det har jag nämnt i ett tidigare inlägg. Egentligen finns det ingen brist på böcker alls, varken bilderböcker eller böcker för äldre barn. Det läsfrämjande arbetet pågår på i stort sett alla bibliotek och kulturcentra och man är väl medveten om vikten av läsning och utbildning. Men, isoleringen från övriga arabvärlden är ett faktum, en isolering som man tydligt ser på bibliotekens barnavdelningar. Var är de helt fantastiska böckerna som ges ut på förlaget Kalimat i Förenade arabemiraten? Var är det libanesiska förlaget Asalas fina böcker? Eller ungdomsböckerna från Dar al-Shorouk? Barnböckerna från Egypten? 

Det är sånt som jag funderar över under resans gång, och naturligtvis på vad man kan göra för att bryta isoleringen. Vad kan jag göra?

Jag tror var och en av oss delegater brottas med just den sista frågan, "vad kan jag göra?"

En ny dag väntar oss, en ny dag med lärdomar och nya frågor.