Librarians and archivists to Palestine, dag 7

Jag har just använt hela kvällen med att skriva ett inlägg från Aida flyktingläger och det arbete Lajee center gör, eller rättare sagt det arbete som lägrets ungdomar gör för att dokumentera sin vardag. Hela texten jag skrivit försvann just och jag är lite frustrerad. men den frustrationen är ingenting mot den frustration invånarna i Aida camp känner. De lever i en vardag som innehåller allt från våldsamma demonstrationer till kärlekshistorier och då känns ett försvunnet blogginlägg ändå som en ganska liten sak. Nu blir det mest några korta meningar och några bilder från dagens upplevelser.

Flyktinglägret ligger kant i kant med muren. 

Det finns oerhört mycket frustration här, liksom i alla läger. Lajee center försöker göra allt de kan för att vardagen ska bli mer dräglig för invånarna och framförallt för ungdomarna. Det mediecenter de byggt upp jobbar med film, lokalradio, tidskrifter, bokutgivning och det var en imponerande syn det de har åstadkommit under åren. 

Vardagen är annars oerhört våldsam, det har varit många strider med israeliska soldater, många har dött, en av de duktigaste fotograferna de har, blev nyligen skjuten rakt i ansiktet när han fotograferade en soldat. Han överlevde, men blev svårt skadad.

Vi reste vidare till Östra Jerusalem, till en förort där man upplever en annan typ av svårigheter. Madaa center i Silwan, utsätts för ständiga hot från bosättare. Bosättarna försöker göra utgrävningar för att söka spår av Davids stad, men resultatet av de många tunnlar de grävt ut är att marken under husen hotas rasa samman. Det är inga professionella arkeologer det handlar om här och många arkeologer internationellt har protesterat mot vad som pågår. Våldet från bosättarna är ofta också fysiskt, de lever nära inpå och är svåra att undvika.

 Madaa center är inte stort, men de har ändå en imponerande aktivitet. De driver en musikskola, har en liten studio, en sy-hörna, och liksom många andra liknande center försöker de dokumentera sin vardag med att filma det som händer.

 

 

Biblioteket är inte heller stort men har en bra boksamling, en av de bästa jag sett under resan.

 Biblioteket

 Datorverkstaden

Här hittade jag också en av mina favoritböcker, som givit ut i ett samarbete mellan Tamerinstitutet och förlaget Asala i Beirut. Kanske är sådana samarbeten någonting som kan göra att böckerna från andra delar av arabvärlden kan nå också de palestinska barnen. 

Vi hann i dag också med ett besök i byn Nabi Saleh, där invånarna sedan några år tillbaka håller demonstrationer varje fredag för att protestera mot konfiskeringen av deras mark. Hela byn demonstrerar, alla åldrar, både kvinnor och män, ändå möts man av tårgas i mängder. Allt dokumenteras med videokamera, man har i dag ett stort arkiv med film, en egen youtubekanal och webbsida.

Filmerna används inte bara för att dokumentera i mening att bevara. Man skickar också in dem till olika nyhetskällor och de har dessutom kommit att bli viktigt material när det gäller felaktiga anklagelser. Det finns tydliga bildbevis på vad som händer, att det är soldaterna som står för våldet och det är en stor tillgång i advokaternas arbete.

 Kulor och andra rester

 Rester av tårgas på en lina

Det är ofta svårt att höra alla berättelser, se filmerna, men det svåraste är att höra om barnen som arresteras, blir utsatta för tortyr och är svårt traumatiserade. Det yngsta barnet som arresterats i byn var vid den händelsen bara nio år. Vi lyssnar, ser, reflekterar, gråter och efter en stund sätter vi oss i en luftkonditionerad buss och åker därifrån. Vi brottas alla med det här och undrar "vad kan jag göra?"

Jag har aldrig sett arkiv- och biblioteksverksamhet som ett sånt tydligt redskap för motstånd tidigare. Jag är överväldigad över det arbete som görs men jag känner mig också väldigt liten.

Gå in på organisationernas webbsidor och se det fantastiska arbete som görs.

http://www.lajee.org/

http://www.madaasilwan.org/

http://nabisalehsolidarity.wordpress.com/