En kvinna blir ombedd av sin chef att skriva till en äldre man, något som leder till en kärlekshistoria, endast klädd i ord. Brevväxlingen ger hennes liv en mening så stark att när hans svar plötsligt upphör så kan hon inte låta bli att ändå fortsätta skriva. Att sluta blir detsamma som att invänta döden, även om också skrivandet inte är något annat än en väg mot döden.
Så övergår berättelsens första röst till rösten av en tonårsflicka. Afaf har ledsnat på skolan och börjar i stället arbeta på postkontoret där hennes uppgift är att öppna breven och informera sin far "medlöparen" om innehållet. Mycket sällan innehåller breven något värt att rapportera, men plötsligt börjar en rad kärleksbrev dyka upp, brev som är adresserade till en äldre man i byn. Afaf finner breven oerhört intressanta och i stället för att skicka dem vidare till adressaten behåller hon dem själv. Hon inspireras av breven och börjar själv skriva kärleksbrev som hon sedan säljer till byns flickor.
Lika plötsligt som breven upphör, lämnar berättelsen Afaf och nya röster träder in. En olycklig kvinna som lever i ett våldsamt äktenskap förälskar sig i sin sjukgymnast som mitt i hennes kärleksförklaring abrupt avvisar henne. En ensam arbetare i mataffären längtar desperat efter kärlek och trasslar fullständigt in sig i sina funderingar när han tvekar över huruvida han ska närma sig kvinnan på parkbänken, kvinnan som ser ut som den kvinna han ofta möter i sina drömmar. En annan man, vars kvinna plötsligt lämnat honom funderar över hur han ska kunna döda henne. När kvinnans röst tar vid vrids berättelsen från längtan till ren skräck. En skräck över mannens nattliga telefonsamtal, hans hot, hans oförmåga att kunna släppa taget och hans ständiga kontaktförsök trots att hon flyttar från plats till plats.
Det här är en nästan hypnotisk läsning. Det är svårt ibland att veta var rösterna börjar och var de slutar, hur de vävs in i varandra och går mellan desperat längtan efter kärlek och värme, till hat, avsky och skräck. Ändå finns det en poetisk balans som gör att allt flyter på, det är som om det inte spelar någon roll vem som talar, de är alla lika främmande inför livet omkring dem, de talar samma språk, de talar både för sig själva och för varandra och alla upphör de att tala lika plötsligt som de där första breven slutade komma.
Adania Shibli föddes i Palestina 1974. Hennes noveller och essäer har publicerats i många litterära tidsskrifter och hon har två gånger vunnit Qattan Foundations Young Writers Award-Palestine. Hon har översatts till flera språk och förutom We are all equally far from love finns romanen Touch på engelska.
På arabiska:
Kulluna ba'id bi-dhat al-miqdar 'an al-hubb / كلنا بعيد بذات المقدار عن الحب
Adaniyah Shibli / عدنية شبلي
Så övergår berättelsens första röst till rösten av en tonårsflicka. Afaf har ledsnat på skolan och börjar i stället arbeta på postkontoret där hennes uppgift är att öppna breven och informera sin far "medlöparen" om innehållet. Mycket sällan innehåller breven något värt att rapportera, men plötsligt börjar en rad kärleksbrev dyka upp, brev som är adresserade till en äldre man i byn. Afaf finner breven oerhört intressanta och i stället för att skicka dem vidare till adressaten behåller hon dem själv. Hon inspireras av breven och börjar själv skriva kärleksbrev som hon sedan säljer till byns flickor.
Lika plötsligt som breven upphör, lämnar berättelsen Afaf och nya röster träder in. En olycklig kvinna som lever i ett våldsamt äktenskap förälskar sig i sin sjukgymnast som mitt i hennes kärleksförklaring abrupt avvisar henne. En ensam arbetare i mataffären längtar desperat efter kärlek och trasslar fullständigt in sig i sina funderingar när han tvekar över huruvida han ska närma sig kvinnan på parkbänken, kvinnan som ser ut som den kvinna han ofta möter i sina drömmar. En annan man, vars kvinna plötsligt lämnat honom funderar över hur han ska kunna döda henne. När kvinnans röst tar vid vrids berättelsen från längtan till ren skräck. En skräck över mannens nattliga telefonsamtal, hans hot, hans oförmåga att kunna släppa taget och hans ständiga kontaktförsök trots att hon flyttar från plats till plats.
Det här är en nästan hypnotisk läsning. Det är svårt ibland att veta var rösterna börjar och var de slutar, hur de vävs in i varandra och går mellan desperat längtan efter kärlek och värme, till hat, avsky och skräck. Ändå finns det en poetisk balans som gör att allt flyter på, det är som om det inte spelar någon roll vem som talar, de är alla lika främmande inför livet omkring dem, de talar samma språk, de talar både för sig själva och för varandra och alla upphör de att tala lika plötsligt som de där första breven slutade komma.
Adania Shibli föddes i Palestina 1974. Hennes noveller och essäer har publicerats i många litterära tidsskrifter och hon har två gånger vunnit Qattan Foundations Young Writers Award-Palestine. Hon har översatts till flera språk och förutom We are all equally far from love finns romanen Touch på engelska.
På arabiska:
Kulluna ba'id bi-dhat al-miqdar 'an al-hubb / كلنا بعيد بذات المقدار عن الحب
Adaniyah Shibli / عدنية شبلي