Tog ett tillfälligt adjö av mina meddelegater i morse och gav mig av till Betlehem. Det var en konstig känsla att plötsligt vara för sig själv, ingen som talar om för en när det är dags att äta, dags att resa, dags att fylla vattenflaskan, gå på toaletten... En av delegaterna påpekade just häromdagen att hon nu bara gör det hon blir tillsagd att göra, "dags att åka - gå på toaletten - jag går på toaletten". Innan resan var jag lite orolig över hur jag skulle kunna resa i en grupp, jag som alltid rest på egen hand och trivts utmärkt med det. Men det går bra, det här är ingen vanlig resa, det här är ett projekt och jag får ut så mycket bara av att höra delegaternas egna berättelser. Vi är en samling väldigt olika människor men allas rätt till tillgång till information, från bibliotek och arkiv, är det som fört oss samman.
Väl framme i Betlehem åkte jag ut till Lajee Center för att träffa Nidal igen. Jag möttes av dåliga nyheter, centrets fotograf Musa som för några veckor sedan blev skjuten i ansiktet när han fotograferade en soldat, hade under natten till i dag arresterats, resten av familjen blev svårt slagna och utslängda på gatan och huset totalförstördes. Så det var en stark oro i lägret, de var oroliga för hur hans hälsa skulle påverkas, han har fortfarande två operationer att genomgå och nu mobiliseras alla krafter, det dras i alla trådar för att kunna få kontakt med honom.
http://english.pnn.ps/index.php/politics/5076-israeli-forces-brutally-assault,-arrest-palestinian-photographer-mohammed-al-azzeh
Det var med andra ord inte den bästa dag för mig att besöka centret, men jag fick i alla fall en pratstund och vi gick igenom hur översättningsprojektet skulle kunna genomföras och jag är full av entusiasm.
Ytterligare några bilder från flyktinglägret:
Det här är en av skolorna i lägret, finansierad av FN. Man har varit tvungna att bygga skydd för fönstren eftersom de har blivit beskjutna ett flertal gånger.
Bilder av poeten Mahmud Darwish finns i stort sett i varje flyktingläger, på varje bibliotek, i varje kulturinstitution. Han är stor, kanske palestiniernas "nationalpoet".
"Photography by the New Generation of Palestinian Refugees"
Det här är målningar inifrån lägret. Målningarna på muren, eller barriären, är oftast gjorda av utländska konstnärer. Nidal på Lajee Center var inte helt förtjust i konstverken, han menade att muren inte skulle göras vacker, det finns absolut ingenting vacker med den, det är bara fulhet. Det är bara för västerlänningar som kommer på besök de är av värde, något att vända kameralinserna mot.
Jag stannar i Betlehem i kväll, trots att det bara en timmes bussresa tillbaka till Ramallah. Jag bor på ett gästhus som drivs av Arab Womens Union och Miladah, som sköter stället är en fantastisk kvinna. Hon ser liten och bräcklig ut, men verkar stark som en oxe inuti sitt hjärta. Jag har fått en lektion av henne i hur arrak och olivolja används i medicinskt syfte och jag har lovat att prova när jag kommer hem. Ett arrak-omslag kring pannan vid huvudvärk låter som något jag kan testa.
Om någon ska resa till Betlehem så är alltså Arab Womens Union ett gott val när det gäller boende.
http://www.elbeit.org/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar