Time of white horses, av Ibrahim Nasrallah

Den palestinska byn Hadiyas invånare utmärker sig på många sätt, främst i sitt envisa motstånd mot en omgivning som allt tydligare vill åt dess jord. Berättelsen utspelar sig under början av 1900-talet, först under det ottomanska riket och därefter under det brittiska mandatet, fram till den stora katastrofen 1948, Nakba, då britterna lämnar platsen och ger fria händer till den bosättning som vuxit upp i byns närhet. Efter åratal av motstånd jämnas Hadiya med marken och dess invånare (de som överlever) slutligen tvingas på flykt.

Det är framför allt tre generationer av familjen Mahmud som står i centrum genom hela romanbygget, där Haj Mahmud som byäldste och sonen Khaled som kommer att bli den främste av alla motståndsmän, har en självklar plats i allt som sker. I familjen finns också Hamama, det vita stoet som familjen på ett märkligt sätt fått till låns. Hamama blir som en del av Khaled själv, hans livsande, kanske hela byns livsande. Det är så många märkliga saker som sker i den här berättelsen, ibland vet man inte vad som är dröm och vad som är verklighet men när det är ren verklighet kan det bli oerhört smärtsamt. Det palestinska folkets lidande ser man ibland som en följd av händelserna 1948, men lidandet under britterna läser man mycket sällan om i romanform. Byinvånarnas möten med officeren Edward Peterson är grymma och brutala men bemöts av en oändlig uppfinningsrikedom och stolthet som också Petersen själv måste erkänna. Han själv som hatar araberna men älskar deras hästar, som kallblodigt mördar sina motståndare men inte kan döda en häst, som verkar oförmögen att yttra ett vänligt ord men som ägnar kvällarna åt att skriva drömlik poesi.

Det är maktkamper på löpande band och på alla nivåer. De pågår en ständig strid om vem som egentligen äger jorden som byn är bygd på (klostret, britterna, de judiska nybyggarna?) och invånarna måste hela tiden bevaka och slåss för sina rättigheter. Maktkamper pågår även bland byborna själva och en av romanens oförglömliga strider är den mellan den grymme Habbab och hans envisa andra hustru Rayhana. Kampen sträcker sig också till den vita hästen Hamama, hästen som ingen kan äga, inte ens Khaled själv.

Romanen är fullständigt späckad av mytologi och symbolism men på samma gång lika full av noter som hänvisar till faktiska dokument. Insprängda i den löpande texten finns också många citat som som härrör från alla de intervjuer Nasrallah gjorde inför arbetet med boken. Det blir ett slags lapptäcke, men där lapparnas olika färger flyter in i varandra och ändå ger en helhet. Time of White Horses är ingenting annat än ett mästerverk och Ibrahim Nasrallah själv är ingenting annat än en berättarnas mästare.

2009 fanns romanen med på IPAF's korta lista och på 2013 års långa lista finns titeln Lanterns of the king of Galilee (قناديل ملك الجليل) som man kan läsa mer om här. Jag tar för givet att även den kommer att finnas i engelsk översättning så småningom. Vill man läsa mer av Ibrahim Nasrallah på engelska finns ytterligare tre titlar: Romanerna Prairies of fever, Inside the night, och poesisamlingen Rain inside.