Många av de arabiska författarna jag läser är tunga. Ibland är berättelserna outhärdligt svåra och berör lång tid efter sista sidan, det kan vara så mycket elände att jag drabbas av förtvivlan, men... här kommer ett undantag! I want to get married är helt enkelt sanslöst rolig hur svårt jag än har att medge det, för jag hade ju mina förutfattade meningar. Arabisk chic-lit... skulle jag verkligen lägga ner tid på det? Det är alltså ingen storslagen litteratur det här, men man får skratta för det är en absurd satir över en reell vånda hos många kvinnor, när åren går utan att man hittar "den rätte".
Åren hade verkligen gått för Ghada när hon tog beslutet att börja blogga om sina erfarenheter på äktenskapsmarknaden och frustrationen över att vara en ung, ogift kvinna i Egypten. Hennes blogg blev snabbt en succé och resulterade i boken I want to get married där den bärande delen är beskrivningarna av de presumtiva friarna som passerar familjens vardagsrum. Passerar är verkligen den rätta benämningen, in i vardagsrummet, kaffe, kaka och sedan är det tack och adjö, trevligt att träffas (nåja, inte alltid så trevligt). En fanatisk fotbollsupporter, en mycket misstänksam polis, en religiös fundamentalist, en rik oljemilionär från Gulfen som visar sig vara något helt annat, ja det är många underhållande scener, tio misslyckade frierier. Det här handlar om arrangerade möten, i stort sett det enda respektabla sättet att träffa någon. Mannen kommer till den blivande brudens tipp-topp-städade hem, med sin mor (systrar, mostrar, fastrar) för att studera huruvida kvinnan kan vara ett gott parti, ja betraktar henne ungefär som en ko på boskapsmarknaden. Vid sidan av de här scenerna tar Ghada oss också med till sin arbetsplats, låter oss möta grannarna, tjuvlyssnar på bussens medpassagerare, rubricerar sina blogginlägg med t ex "How to hunt down a groom", "In defence of the Egyptian woman... the bully", "On delicacy and femininity" eller "That Noah chick is engaged!...Whhhhhyyyy?!"
Visst kan man kalla det samhällskritik i viss mån, men boken är nästan för ytlig för att ha en sådan roll. Det Ghada vänder sig emot är inte äktenskapet eller familjelivet utan snarare synen på att en kvinna över trettio är för gammal för att gifta sig.
Om man läser den här boken på arabiska kommer ytterligare en dimension fram och det gäller språket. Den skriven på dialekt, med engelska och franska uttryck i arabisk tappning. Det är ett ganska nytt grepp inom den arabiska litteraturen och är inte särskilt vanligt. Jag kan inte så mycket arabiska att jag kan jämföra med den engelska översättningen, men jag tror inte språket ger lika mycket tryck i den engelska texten.
Nej, det blir inget bestående minne, men rolig läsning var det! När man läst och skrattat färdigt kan man läsa en intervju med författaren på Qantara.de. Den är kanske mer intressant än boken om än inte underhållande på samma sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar