Egyptiska författare på svenska (del 1)

I går talade jag som hastigast med en journalist som tänkte göra ett radioprogram med en analys av det politiska läget i Egypten med utgångspunkt från skönlitteraturen. Jag slussade henne vidare till ett par andra namn jag tyckte lämpade sig bättre för uppgiften. Jag kunde ju inte låta bli att fundera vidare på frågan och undrade för mig själv om det här var en god idé eller en dålig idé, idén att använda skönlitteratur i en politisk analys. I bland stöter jag på tankarna på att vi ska läsa utomeuropeisk litteratur för att lära oss något om den delen av världen men varför kan inte skönlitteraturen få vara just skön litteratur och läsas för sin egen skull? Samtidigt läser jag själv arabisk skönlitteratur för att jag intresserar mig för den delen av världen men frågan är om jag "lär mig något", annat än om livet då förstås, och att vi människor är bra lika, oavsett bakgrund. Men, okay då, jag ska glädja mig åt att den egyptiska skönlitteraturen ändå kanske får en chans att uppmärksammas i svensk media.

Så vad ska man läsa då? Spontant tänker jag först och främst på Najib Mahfuz, den hittills enda arabiska nobelpristagaren och som ger fantastiska skildringar från Kairo. Läs "Kairotrilogin", som börjar med  Mellan de två slotten, fortsättes av Längtans slott och avslutas med Det förflutnas trädgård. Vi får följa en egyptisk familj under tre generationer, under en omvälvande tid i Egypten, från 1917 till 1944. Kanske kan man kalla det här en slags politisk/historisk krönika, men man kan läsa trilogin för att den är ett rent mästerverk, en njutning och dessutom väldigt underhållande. En annan av mina Mahfuz-favoriter är Respektable herrn, om en  åsnedrivarson som blivit byråkrat och som är rent utav besatt av tankarna på framgång och ära, gör allt, offrar allt för att nå den position han strävar efter. Det är en härlig satir men som samtidigt ger en klump i halsen.

En annan författare vars verk översatts till svenska är förstås Nawal El Saadawi, kanske arabvärldens mest kända läkare och feminist (åtminstone för oss i väst). Jag lyssnade på henne under ett seminarium på bokmässan i Göteborg i höstas och bär hennes röst med mig, precis som jag gjort under de senaste 25 åren. Att ge sig i kast med hennes romaner är allt annat än underhållande, där finns ständigt en ilska, ja ett raseri över kvinnors och barns utsatthet i ett mansdominerat samhälle. På svenska finns såvitt jag vet sex översatta titlar, den senaste är Den stulna romanen, men den som gjort starkast intryck på mig själv är Och tiden står stilla vid Nilen, om en fattig bondkvinnas kamp mot orättvisorna.

Så har vi Sonallah Ibrahim, en egyptisk journalist, författare och filmregissör. Två av hans romaner finns översatta till svenska, Augustistjärnan och den kafkaliknande Kommittén. Båda är fantastiska romaner med starkt politiska förtecken. Augustistjärnan utspelar sig under byggandet av Höga dammen, under en tid då Nassers regim utförde en skoningslös jakt på oppositionella. Kommittén berör frågan över hur en människa kan bevara sin integritet och självkänsla trots kränkande behandlingar. Det är en nästan kafkaliknande skildring och man blir lite svettig över hur huvudpersonen försöker anpassa sig och samtidigt tro på både systemet och sina egna illusioner.

Så läs de egyptiska författarna som finns på svenska! Inte bara för att lära sig något av bakgrunden till de händelser vi ser i dag, utan för att det är fantastisk litteratur!