lördag 20 juni 2015

Vår systers sagokista, av Maya Abu al-Hayyat

När jag var i Haifa i våras besökte vi skolbiblioteket vid Karmelitskolan tillsammans med en grupp palestinska skolbibliotekarier. Det var en varm eftermiddag och jag var jättetrött efter ett långt och intensivt förmiddagsmöte. Foz Francis, bibliotekarien på skolan, berättade om sitt läsfrämjande arbete, om bokfestivaler och workshops, men hur spännande det än var så befann jag mig just då någonstans mellan sömn och vakenhet.

Plötsligt hörde jag henne nämna en bok som jag mycket väl kände till och jag nästan ryckte till! Hon berättade om hur barnen läst boken قصة قبل النوم (Qissah qabla al-nawm) och sedan skrivit brev till författaren och om hur hon själv lovat att skicka dem men inte visste hon hur hon skulle få kontakt. Att jag vaknade till i det ögonblicket berodde på att jag faktiskt höll på att översätta just den boken och hade stämt möte med författaren i Jerusalem en vecka senare! Jag insåg att min uppgift nu var att agera brevbärare och se till att Foz löfte till barnen uppfylldes.


På arabiska heter boken "Godnattsagan" och handlar om Manal, en flicka som kan berätta sagor som ingen annan! Hennes småsyskon är verkligen lyckliga som har en sådan storasyster. Varje kväll när de motvilligt avslutat alla lekar och det är läggdags kryper de upp i Manals säng tillsammans. Man kan riktigt höra deras röster, hur de småfnissande, småpratande, skrattande bökar om, småbråkar om den bästa platsen och till slut kommer till ro och spetsar öronen. Vad ska Manal berätta om ikväll?

Längre hinner de inte innan mamma kommer in och säger att nu måste de verkligen vara tysta och släcka lampan! Och vad i allsin dar, ligger ni allihop i Manals säng? Nej, det här går inte an, nu måste ni vara tysta och sova! Var och en i sin egen säng, nu på momangen!


Motvilligt gör de som mamma säger, hon släcker lampan, säger godnatt och lämnar dem ensamma. Tyst, tyst tassar barnen upp igen, hyschar på varandra och smyger ljudlöst ner i Manals säng. Åh Manal, viskar de, berätta en saga!

Manal kan inte se, men hennes huvud är som en skattkista full av de mest fantastiska berättelser. Med sin käpp kan hon trolla fram sagor om vad som helst, det är bara att välja! Vad får det lov att vara i kväll? En saga om en häst kanske, eller en magisk blomma, eller en resa ut i rymden?

Men en kväll är Manal tyst. Inte bara en kväll, hon är tyst och ledsen i flera dagar och syskonen fattar ingenting! Vad är det som har hänt? De tjatar och tjatar, drar i henne, kastar kuddar på henne, kanske hoppar de till och med i sängen av otålighet, men ingenting hjälper!

Manal får nog. Tyst med er! Gå och lägg er och sov! Det blir inga sagor! Manal berättar att hennes käpp har gått sönder, den magiska käppen som hon trollar fram sagorna med. Utan den vågar hon inte gå ut för att samla nya sagor för tänk om hon ramlar, tänk om de andra barnen skrattar åt henne? Ingen käpp, inga sagor. Punkt slut. Jag tänker mig att syskonen tvärtystnar. Ingen käpp, inga sagor? Hur ska det nu bli?

Barnens mamma hör vad Manal säger och kommer till hjälp. Det är inte käppen som är förtrollad, säger hon. Manals ögon ser sånt som ingen annan kan se och därför blir sagorna så speciella! Mamma föreslår att de ska gå ut tillsammans så att Manal kan hämta inspiration, samla in dofter, ljud och andra intryck som kan bli till nya sagor.












Så blir det, och när kvällen kommer och det är läggdags är förväntningarna höga. Vad ska det bli för saga? Nu är allt äntligen som vanligt, eller kanske ändå inte... för mamma uppför sig inte som vanligt och att sluta leka och gå och lägga sig känns inte längre så motigt. Nej, läggdags är den vackraste stunden och vilken tur att den stunden kommer varenda kväll!

Den palestinska poeten Maya Abu al-Hayyat har skrivit en fantastiskt fin text och tillsammans med Lubna Tahas illustrationer hör boken definitivt till mina favoriter bland de palestinska barnböckerna. Den arabiska boken är utgiven på Tamerinstitutets förlag i Ramallah och på deras webbplats kan man läsa om många andra av deras fina barnböcker. I augusti kommer så äntligen "Godnattsagan" ut på svenska med titeln "Vår syster sagokista". Vill du förbeställa boken kan du göra det på förlaget Bokverkets webbplats.

Men hur gick det egentligen med mitt uppdrag som brevbärare?  Det gick väl sådär. Min sista kväll i Jerusalem mötte jag Maya över en kopp te och vi pratade och pratade, gick igenom översättningen, pratade ännu mer och så blev klockan mycket och vi skiljdes åt. Jag kom tillbaka till mitt hotell, och hade jag inte då sett att breven låg kvar i väskan hade de följt med ända hem till Stockholm! Tidigt nästa morgon, innan jag åkte till flygplatsen, hann jag lämna dem på restaurangen där jag träffat Maya kvällen innan och där kunde hon samma dag hämta upp dem! Brevbäraryrket är nog ingenting för mig!

tisdag 16 juni 2015

The little green drum, av Taghrid al-Najjar


En av mina absoluta favoriter bland de senaste årens arabiska barnböcker är bilderboken ما المانع؟ ("Varför inte?"). Boken är skriven av Taghreed al-Najjar och utgiven på det fantastiska förlaget Al Salwa. Nu har boken just kommit ut i en engelsk översättning med titeln The little green drum. Översättningen är bearbetad till en "Early Reader" vilket gör att varken illustrationer eller text riktigt kommer till sin rätt eller åtminstone inte motsvar originalet. Men det kanske inte är rättvist att jämföra böckerna på det sättet och den engelska lilla boken är ändå riktigt fin!

Berättelsen utspelar sig i den palestinska byn Lifta (som du kan läsa mer om lite längre ner) under 1930-talet, där flickan Samia bor med sin pappa Yaba. 


Samias pappa har en mycket viktig uppgift i byn, han är byns "mesaharati" den som med sin trumma väcker byborna under månaden Ramadan så att de ska hinna äta innan dagen gryr och dagens fasta tar vid. Men det här året händer det sig att Yaba får ont i magen, så ont att han inte ens kan resa sig upp ur sängen, precis lagom till Ramadans början!


Samia ger sin pappa ett speciellt té för magen, men det hjälper inte alls. När morgonen närmar sig kan han fortfarande inte komma upp och han är förtvivlad över situationen. Hur ska det gå? Hur ska byborna nu vakna? Samia får en strålande idé. "Jag kan vara "mesaharati!" Samia vet precis hur man gör, hon har ju varit med sin pappa år efter år när han spelat på sin trumma. Så klart att hon också kan utföra denna viktiga uppgift! Men Yaba är förstås inte lika övertygad. "Vad ska byborna säga, du är ju bara en liten flicka, det här går ju inte an!"

"Varför inte?", frågar Samia.

Yaba oroar sig över att hon ska gå vilse i mörkret och han oroar sig över att vilda djur ska gå till anfall och skada henne. Men Samia vet precis hur hon ska gå, hon har sin lykta med sig som lyser upp stigen och hennes hund Barkie* följer ju med och kan skrämma bort vargen. Yaba ger med sig, någon måste ju väcka byn och Samia är en flicka som är både stark och modig! 


Visst blir det så att lyktan lyser upp vägen och visst händer just det där att den farliga vargen kommer! Men Samia hade helt rätt, Barkie har inga problem med att skrämma bort vilda djur!

Så kommer då ögonblicket då hon börjar slå på trumman! Lite orolig är hon allt. Vad ska de säga när de ser att det är en liten flicka som slår på trumman?


Fönster efter fönster lyses upp i mörkret och förvåningen är stor när invånarna ser vem det är som har väckt dem! Samia! Men var är din pappa? När de får höra att han har ont i magen och att Samia tagit på sig uppgiften att väcka dem så tycker de alla att hon är fantastisk!

Barnen i byn vaknar också och både ser och hör Samia. Alla vill de slå följe med henne, men ingen har någon trumma. Går det bra med en flöjt, en luta, en tamburin eller till och med ett grytlock? Så klart att det går! "Varför inte?"


Tillsammans med Samia går barnen runt och spelar och sjunger så att alla i byn till slut har vaknat. Barnen bjuds på godsaker och alla önskar varandra en välsignad Ramadan. Då kommer Saima att tänka på sin pappa och får bråttom att vinka adjö. Hon tar sin trumma och lykta och går tillbaka hela vägen hem, genom den mörka skogen där vargen nu gömmer sig i rädsla för hunden Barkie. När Samia kommer hem sitter hennes pappa upp i sängen och mår mycket bättre! "Välkommen hem min lilla blomma! Är alla i byn vakna nu?" Samia berättar om alltihop och hennes pappa kramar henne och önskar en välsignad Ramadan till den bästa "mesaharatin" i hela världen!

(*Barkie heter hunden i den engelska översättningen, men på arabiska heter den Barq (برق) vilket på svenska betyder blixt. Barq låter mycket bättre i mina öron än Barkie och säger något om vilken kraft som finns i den där lilla hunden!)

Författaren och förläggaren Taghreed al-Najjar kommer till Sverige i september i ett samarbetsprojekt tillsammans med Internationella biblioteket med stöd från Svenska institutet. Jag hoppas så mycket att något svenskt förlag ska få upp ögonen för hennes fantastiska barnböcker. Förlaget Trasten har tidigare gett ut När det knackade på dörren (عندما دق الباب) som även den är bra att tipsa om under Ramadan, men titta också på hennes andra böcker på Al Salwas webbplats.



Det här är en bild från Lifta i dag. Taghreed al-Najjars familj har sina rötter i byn, som ligger strax utanför Jerusalem. Under Nakba 1948 flydde byns invånare till en säkrare plats och sedan dess har husen stått tomma och ägarna har inte tillåtits återvända till sina hem.

Jag besökte byn i våras och kunde se Samia framför mig, hur hon gick med sin trumma från hus till hus tillsammans med de andra barnen. Om du vill se fler bilder därifrån kan du titta här. Mer information om Lifta hittar du på webbplatsen för Lifta Society.


måndag 15 juni 2015

Palestinska barnböcker, snart på svenska!

Det är ganska precis två år sedan som jag fick upp ögonen för böckerna, السر الصغير  (al-Sirr al-saghir / Den lilla hemligheten) av Yara Bamieh och قصة قبل النوم  (Qissah qabla al-nawm / Godnattsagan) av Maya Abu al-Hayyat. Jag var på besök i Ramallah tillsammans med delegationen Librarians and Archivists to Palestine (LAP). Vid ett tillfälle besökte vi Tamer Institute for Community Education och jag fick möjlighet att gå igenom deras senaste utgivning. Jag fäste mig snabbt vid just de här två böckerna och det var då som det första lilla fröet såddes till idén om att få dem utgivna på svenska.

Det var inte min första kontakt med Tamerinstitutet. Jag hade på nära håll följt deras arbete under flera år och jag kände till dem redan innan de kom till Stockholm för att ta emot ALMA-priset 2009. Förutom det läsfrämjande arbetet de driver har de också ett av de mycket få barnboksförlagen i Palestina. Deras utgivning har länge haft stor betydelse för de palestinska barnens tillgång till litteratur, liksom för palestinska barnbokskreatörers möjligheter att publiceras.

Ni som har följt den här bloggen vet att jag återvände till Palestina tidigare i år, även denna gång tillsammans med några medlemmar ur nätverket LAP. Fokus låg denna gång på problemen kring import av arabisk barnlitteratur från de angränsande länderna, något som vi hade hört talas om tidigare och ville lära oss mer om. Men vad som också kom upp till diskussion under många av de möten vi hade var svårigheten att sprida kännedom om den palestinska litteraturen till andra delar av världen. Många i väst är intresserade av att donera barnböcker till Palestina, men hur många vet och känner till att också palestinsk barnboksutgivning finns och att den trots många svårigheter också växer? Hos de palestinska förlagen finns en stark önskan om att få sin litteratur översatt till andra språk, att visa att barnböcker från Palestina är universella och av god kvalitet. Eller som en författare vi träffade ganska drastiskt uttryckte sig: "Vi vill visa att palestinska barnböcker inte handlar om terrorism!"

Svensk barnlitteratur är välkänd i Palestina. Tack vare det svenska förlaget Dar al-Munas översättningsarbete och därefter bistånd i form av stora bokdonationer har många palestinska barn vuxit upp med Pippi Långstrump, Alfons Åberg och andra svenska barnbokskaraktärer. Men hur mycket av den arabiska barnlitteraturen kan vi hitta i svensk översättning? I dagsläget finns vad jag vet endast två titlar: När det knackade på dörren, av Taghreed al-Najjar och Ibn Battuta, av Fatima Sharafeddine. Två böcker, i kontrast till de kanske över hundra titlar som översatts från svenska till arabiska.

Idén om att få palestinsk barnlitteratur översatt och utgiven på svenska har sedan mitt besök i Ramallah 2013 sakta vuxit fram till något allra högst konkret. Det blev det lilla men väl etablerade förlaget Bokverket som visade intresse och som nu publicerar två palestinska barnböcker, för första gången någonsin i svensk översättning. Det är betydelsefullt, inte enbart för författarna, illustratörer och Tamerinstitutet, det är betydelsefullt för barnkultur i Palestina över huvud taget, en liten vink om att man inte bara tar emot utan också har någonting att ge!


Den lilla hemligheten (السر الصغير), av Yara Bamieh, är berättelsen om flickan som promenerar genom staden men som vägrar öppna munnen. Ingenting verkar kunna få henne att prata, sjunga eller ens ropa på hjälp när hon blir rädd. Vad är det för hemlighet hon bär på och som hon inte berättar för någon?

Yara Bamieh kommer till Bok & Bibliotek i Göteborg i september och deltar i ett seminarium om arabisk barnlitteratur i dagens Mellanöstern. Då finns det chans att köpa signerade exemplar av hennes bok. Tillsammans med två andra arabiskspråkiga barnbokskreatörer deltar hon i ett projekt initierat av Internationella biblioteket med stöd från Svenska Institutet.



Vår systers sagokista (قصة قبل النوم, "Godnattsagan"), av poeten och författaren Maya Abu al-Hayyat, handlar om en storasyster som inte kan se men som berättar de mest fantastiska sagor. Hennes huvud är som en skattkista full av berättelser. Varje kväll trollar hon fram sagorna med sin magiska käpp och tar syskonen med sig på äventyr. Men en kväll är storasyster Manal bara tyst och ledsen. Vad är det som har hänt? Kan det verkligen vara sant som hon säger, att sagorna tagit slut?

Berättelsen om Manal nominerades till det stora arabiska barnbokspriset Etisalat Prize for Arabic Children's Literature år 2011. Illustratör är Lubna Taha.


Båda böckerna kan nu förbeställas på Bokverkets webbplats.