Ung jinn (i nittioårsåldern) blir kär i Sawsan, börjar kommunicera med henne genom en ring som han för över bokstäverna på en ouijabräda, han träder över en förbjuden gräns och hamnar i konflikt med sin familj, sin släkt och får utkämpa en kamp mot fiender han inte visste att han hade. Sawsan får också utkämpa en kamp, mot den hjärntumör hon har och som hon försöker hålla hemlig för sina föräldrar. Till sist är hennes sjukdom uppenbar, hennes far blir så desperat att han börjar köpslå med onda makter. Då träder Hawjan in på scenen och försöker ställa allt till rätta. Med hjälp av Sawsans beundrare, läkarstudenten Eyad, och med hjälp av efriten Jumara som Hawjan blivit tvingad att gifta sig med och med hjälp av Eyads snabba lamborghini lyckas de ganska bra även om både de själva och bilen får sina törnar och repor på vägen.
HWJN är allt annat än ett mästerverk, men bitvis är läsningen rätt underhållande och eftersom den gjort stor succé i Saudiarabien, till den grad att den under en period förbjöds, så var jag ju tvungen att läsa den. Att förbjuda en bok är säkert den bästa reklam en bok kan få. Boken ansågs ogudaktig, moraliskt förkastlig, den ansågs uppmuntra till djävulsdyrkan, och alltför många tonårsflickor i Saudiarabien började experimentera med ouijabrädor.
Det här är alltså ingenting att direkt djupdyka i, men åtminstone till en början är det roande. Egentligen var det först när den där lamborghinin kom in i bilden som jag funderade på om jag över huvud taget skulle läsa klart, det blev lite för mycket, både av biljakter och moraliska pekpinnar. Den sista fjärdedelen av boken läste jag nog bara varannan mening av, lite halvhjärtat sådär...
Här är en trailer för boken.
