Michel är utåt sett en helt vanlig student vid School of Oriental Studies i London år 1989. Men skenet bedrar, i själva verket är han en hemlig agent för PLO, tränad av bl a KGB, därtill starkt beroende av kodein. Som 15-åring var han med om massakern i flyktinglägret Sabra och blev vittne till hur hela hans familj avrättades och strax därefter rekryterades han av mentorn Abu Leila för att tränas inför internationellt operativt arbete. Visserligen får han en topputbildning, alla nödvändiga kunskaper för att klara sina uppdrag, han räddas från en osäker framtid men minnena från Sabra kan han inte skaka av sig. Var det verkligen ingenting han kunde ha gjort i stället för att ligga stilla under sin fars döda kropp samtidigt som han hörde moderns skrik inifrån huset? Michel har en hel pärm med bilder och artiklar om massakern han klippt ur tidningar, hans arbete som hemlig agent ser han som ett medel för att hämnas samtidigt som han mycket väl inser att det begränsar honom från allt normalt liv. Hans många olika identiteter och pass gör att han alltid ljuger om vem han är, vad han heter och varifrån han kommer. När hans studentkamrat och granne Helen visar sitt intresse för honom står han inför ett riktigt dilemma.
Abu Leila har gett Michel uppdraget att vara värd för ett hemligt möte mellan palestinier och israeler där man ska diskutera kring en sekulär, demokratisk enstatslösning. Det är faktiskt det första uppdrag han vet någonting om, hittills har det rört sig om att vara kurir utan att ha en aning om vilka dokument han burit med sig mellan de olika länderna. Han börjar förbereda mötet och hittar ett hus i Cambridge som uppfyller säkerhetsbehoven. Men innan mötet ska äga rum går precis allt åt skogen. Eller... gör det verkligen det? Vilka är det som förföljer honom egentligen och hur ska han lyckas trassla sig ut ur den vansinniga härvan han tycks hamnat i. Till sin hjälp har han plötsligt Helen, studiekamraten och grannen som han trasslar in sig i ett förhållande med på vägen och tillsammans flyr de upp till en avlägsen krok i Skottland.
I början av boken kände jag mig ganska besviken. Jag tyckte väldigt mycket om Hillers debutroman, Zabra Zoo, och jag hade kanske väntat mig något liknande. Visserligen har de två romanerna beröringspunkter, massakern i Sabra och Shatila, båda protagonisterna är pojkar som skiljts från sina familjer och lever i någon slags tomhetsmisär, men Shake of upplevde jag nästan för mycket som en vanlig "agentroman". Trevlig och spännande läsning, men sedan då? Nu ska jag villigt erkänna att jag efter halva romanen verkligen fastnade i berättelsen, tempot höjdes rejält och min besvikelse bleknade något för det var kanske inte så tokigt ändå? Den avgörande händelsen, ett möte mellan Michel och Abu Leila i Berlin, kastade omkull precis allt det jag hade förväntat mig och handlingen fick plötsligt en helt ny dimension och romanen lyftes definitivt ur sin "vanlighet".
Abu Leila har gett Michel uppdraget att vara värd för ett hemligt möte mellan palestinier och israeler där man ska diskutera kring en sekulär, demokratisk enstatslösning. Det är faktiskt det första uppdrag han vet någonting om, hittills har det rört sig om att vara kurir utan att ha en aning om vilka dokument han burit med sig mellan de olika länderna. Han börjar förbereda mötet och hittar ett hus i Cambridge som uppfyller säkerhetsbehoven. Men innan mötet ska äga rum går precis allt åt skogen. Eller... gör det verkligen det? Vilka är det som förföljer honom egentligen och hur ska han lyckas trassla sig ut ur den vansinniga härvan han tycks hamnat i. Till sin hjälp har han plötsligt Helen, studiekamraten och grannen som han trasslar in sig i ett förhållande med på vägen och tillsammans flyr de upp till en avlägsen krok i Skottland.
I början av boken kände jag mig ganska besviken. Jag tyckte väldigt mycket om Hillers debutroman, Zabra Zoo, och jag hade kanske väntat mig något liknande. Visserligen har de två romanerna beröringspunkter, massakern i Sabra och Shatila, båda protagonisterna är pojkar som skiljts från sina familjer och lever i någon slags tomhetsmisär, men Shake of upplevde jag nästan för mycket som en vanlig "agentroman". Trevlig och spännande läsning, men sedan då? Nu ska jag villigt erkänna att jag efter halva romanen verkligen fastnade i berättelsen, tempot höjdes rejält och min besvikelse bleknade något för det var kanske inte så tokigt ändå? Den avgörande händelsen, ett möte mellan Michel och Abu Leila i Berlin, kastade omkull precis allt det jag hade förväntat mig och handlingen fick plötsligt en helt ny dimension och romanen lyftes definitivt ur sin "vanlighet".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar