Vertigo : a Cairo political thriller, av Ahmed Mourad

Det är sent på natten. Ahmed är en av Kairos societetsfotografer och lämnar efter fullgjort arbete det bröllop han under natten förevigat med sin kameralins. Som vanligt åker han med hissen upp till fyrtionde våningen, till Bar Vertigo, Egyptens mest exklusiva bar, dit endast gräddan av överklassen och en och en annan utlänning har tillträde. Men där finns också barpianisten Hossam, Ahmeds gode vän sedan många år tillbaka. Just den här natten är baren så gott som öde så de två vännerna kan sitta och småprata för sig själva en stund. Två män kommer så upp med hissen, viskar lågmält till barägaren som i sin tur ger order om att göra i ordning ett bord med utsikt över Nilen, ett privat möte ska äga rum och övriga gäster måste ut. Hossam sätter sig genast bakom pianot och Ahmed tar sin tillflykt ut på balkongen för att ta en cigarett. Några minuter senare tar han fram sin kamera, kikar genom den ner mot flodbanken där ytterligare en bröllopsfest är i gång och han reflekterar över hur många tusentals bilder han tagit med liknande motiv, kändisar, skådespelare, sångerskor, politiker, de har alla visat sina vackraste leenden mot honom.

Men nu rör det sig i baren, två av Egyptens rikaste affärsmän har var för sig gjort entré och sitter vid bordet i ett gemensamt samtal, båda i tron att det är den andre som kallat till mötet och allt sker plötsligt väldigt snabbt, så snabbt att inte livvakterna hinner göra något. En massaker sker, och Ahmed sitter där på balkongen men nu med kameran riktad in genom fönstret, han ser allt, han möter Hossams panikslagna blick innan kulan tränger igenom vännens skalle.

Ahmed har senare svårt att minnas hur han tog sig därifrån, han minns bara hur allt omkring honom blev till blodröd färg, hur han nästan instinktivt fotograferat kaoset, därefter tagit ut minneskortet, kilat in det innanför högra strumpan, tagit hissen halvvägs ner och därefter trappan, mirakulöst nog utan att bli sedd. Anonymt skickar han bilderna till en av de stora tidningarna, de publiceras visserligen, men hela historien faller så gott som omedelbart i glömska. Ahmed själv kan naturligtvis inte glömma och så småningom ger han sig ut på en farligare resa än han kunnat föreställa sig.

Efter ett sådant intro är det kanske svårt att tro att det här är en av de roligaste arabiska romanerna jag har läst. Det är en spännande thriller, bitvis obehaglig, men Ahmed Mourads fantastiska personbeskrivningar ger en krydda som inte så sällan lockar till skratt. Detta trots allvaret i berättelsen, maffia och korruption i den egyptiska politikens innersta krets, vapen- och droghandel, prostitution, de vanliga människornas utsatthet och den enorma klyftan mellan dem som har allt och dem som ingenting har. Ett annat tema är den växande religiösa fundamentalismen som också finns med på ett hörn, farorna med att vara en grävande journalist, lyckan över att ha en vän som är expert på datorer och duktig på photoshop och så lite kärlek förstås. Vem är hon, flickan som arbetar i det lilla konstgalleriet och hur ska Ahmed kunna nå henne mitt i alla faror han syltar in sig i och vem är den mystiske mannen som kommer och försvinner, vän eller fiende?

Gastkramande thriller? Nej, långt ifrån, men absolut spännande och underhållande läsning. Om man vill kan man dessutom säga att berättelsen ger en liten bakgrund till de folkliga protesterna i Kairo under året som gått, men jag tycker att Vertigo framförallt ska läsas som underhållning. Visst kan man lära sig mycket av skönlitteratur från andra delar av världen, men den är värd att läsas för sin egen skull tycker jag. 

Det finns mycket skrivet om Vertigo och Amhed Mourad, recensioner, artiklar, blogginlägg, m.m. När jag läste boken visste jag t ex inte att Mourad varit Mubaraks personlige fotograf ända fram till slutet. "By day, I shot my boss Hosni Mubarak. By night, I dreamt of dictator's downfall". 

I bloggen "Arabic literature in english" finns en liten intervju med översättaren Robin Moger om arbetet med boken. Där säger han bl a "Vertigo was fun. Wisecracks, action, drama, the dark heart of a corrupt system, baddies, bellydancers... I speak of myself of course, but I don't get a lot of that as an Arabic translator." Precis det tänkte jag på under min läsning, sånt här får man inte ofta när man läser arabisk skönlitteratur! 

Avslutar med en länk till boktrailern på youtube.