Othman är en marockansk och välutbildad ung man. Innan han mötte den 40 år äldre fransyskan Sofia var han arbetslös, fattig och fullständigt desperat men deras gemensamma liv har gett honom ett hem i Casablancas mest fasionabla kvarter, han har tillgång till en fin bil, dyra kläder och han kan försörja sina fattiga föräldrar som lever kvar i hembyn. På ytan ser allt fantastiskt ut men inom sig finner Othman bara vämjelse och avsky. Det enda som ger honom tröst är förhållandet med Naema, Sofias attraktiva och unga aerobicsinstruktör.
Det är sen kväll och Sofia väntar otåligt på att Othman ska komma till sängs med henne. Efter att ha ropat på honom flera gånger står han där i dörren.
"Coming to sleep, chéri?" she asked, already knowing the answer.
"I have to take the dog out," he muttered without looking at her.
"But I already walked him today."
Did she know why he left the house every night?
"I like taking him for a walk after work."
After a moment of silence, she smiled indulgently.
"Don't be late, chéri."
Othman träffar Naema men mötet blir inte vad han förväntar sig. Naema börjar ställa krav på att han ska lämna Sofia, och deras möte slutar i ett upprört gräl. Othman hatar Sofia, hennes nakna, rynkiga kropp gör honom illamående och varje kväll när han håller om henne i sängen fantiserar han om att mörda henne, göra sig av med allt som plågar honom så. När han efter den här kvällens möte med Naema återvänder hem, djupt bedrövad, möter han en syn i sovrummet som är obehagligt lik fantasierna. Sofia är död, brutalt mördad och det är blod överallt.
Ganska snart riktar kriminalaren Alwar in sig på Othman. Det visar sig att Sofia nyligen testamenterat hela sin egendom till sin unge make och när dessutom förhållandet till Naema uppdagas och Othmans fingeravtryck finns på mördarens vapen, då verkar fallet löjligt enkelt att lösa, men Alwar måste få fram fler konkreta bevis.
Deckargenren är kanske inte riktigt etablerad i den arabiska litteraturen ännu men The Final Bet innehåller ändå några "klassiska drag", t ex är Alwar en lite avdankad kommissarie, allmänt bitter över tidens gång och det nya det innebär. När hans assistent upprörs över att Othman släpps ur häktet försvarar han sig trött:
"And what do you want me to do in this age of democracy and human rights?" he said derivisely. "There is no more falaqa, no more shock treatment, no more beatings and torture..."
Lite spänning och samhällskritik, lite lagom roande och intressant, men eftersom jag inte läser särskilt mycket deckare vet jag inte om jag kan rekommendera den som just "en bra deckare", den känns lite för förutsägbar och simpel för det. Men den var "trevlig" att läsa och eftersom det nu är den första arabiska deckaren som översatts till engelska måste jag ju ändå flagga för den. Åtminstone tog jag Alwar till mitt hjärta och engagerade mig i texten tillräckligt mycket för att tycka lite synd om Othman (även om han inte var särskilt sympatisk).
Abdelilah Hamdouchi har skrivit fler deckare och alla har filmatiserats för den marockanska televisionen. Jag blev faktiskt riktigt sugen på att försöka få tag på en inspelning av just The Final Bet. Kan någon vänlig själ hjälpa mig med det kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar