Den här romanen är inte bara intressant i sin berättelse utan också i dess form. Den första delen utspelar sig i tältlägret, bland arbetarna och det är Mohammeds skrivande som för berättelsen framåt. I den andra delen tar en annan röst vid och vi befinner oss i området där de brittiska cheferna och de irakiska tjänstemännen lever, i små trädgårdar, på tennisbanan, i poolen och baren. Rösten är Husams, en ung irakisk ingenjör som just återvänt från sina studier i England. Precis som Mohammed iakttar också Husam men fokus ligger på honom själv och hans mer eller mindre hemliga förhållande med Maureen som i sin tur är gift men försummad av sin make. Husam kan tyckas befinna sig i en bra och trygg position men det blir allt tydligare hur makt och hierarkier också påverkar honom, liksom det påverkar Mohammed.
Det finns många skönlitterära skildringar av kolonialism, men East winds, west winds är en annorlunda läsning. Det berättartekniska är spännande, att få beskrivningarna av personer, miljöer och händelser ur två olika perspektiv, först ur Mohammeds ögon och sedan ur Husams, det ger en slags krydda åt berättelsen som annars är nästan lite väl lågmäld och subtil. Det är som två skilda romaner sammanvävda till en enda. Personerna man möter i den andra delen är redan bekanta, men beskrivs på ett nytt sätt och det kan ge riktiga aha-upplevelser. Mr Fox blir på ett sätt mindre tyrannlik men mer en katastrof för sig själv och det känns nästan som en hämnd! "Ha! Där fick han!" Det är ingen lätt bok att läsa det här, den kräver en stor del koncentration och den kräver tid och eftertanke, men kanske är det just därför intrycket blir så starkt och det är definitivt en berättelse att bära med sig, långt efter att sista sidan är läst.
Mahdi Issa Al-Saqr föddes 1930 i Basra och var en av litteraturens pionjärer i Irak under 1900-talet. Han arbetade själv som tolk för Basra Petroleum Company och därför kan man se East winds, west winds också som en roman med självbiografiska tecken.
