Thura's diary, av Thura Al-Windawi

Den 20 mars 2003 utbröt kriget i Irak. Thura al-Windawi var då 19 år och började skriva sin dagbok som ett sätt att kontrollera kaoset omkring henne, som ett sätt att behålla lugnet och med en förhoppning om att dagboken en dag skulle kunna bli ett dokument över en vardag i krig. Thura växte upp i en shiamuslimsk medelklassfamilj i Bagdad, äldst av tre döttrar. Även om familjens situation på ytan var under kontroll hade sanktionerna gjort många saker svåra, bl a bristen på insulin som en av döttrarna dagligen behövde. Men det som kanske var svårast, och det som går som en röd tråd genom hela dagboken, är osäkerheten om vad som ska komma att hända. Inte en allmän osäkerhet eller otrygghet, alla vet att kriget ska bryta ut, men ingen vet när eller hur det ska sluta. Det är ett ändlöst avsked av vänner och släktingar, ingen vet om man kommer att ses igen och när kriget väl är igång handlar så mycket om rädslor. Var ska man ta vägen? Var är det värst just nu och var kommer det att vara värst i morgon? Hur ska man kunna lugna och trösta de yngre då man själv är så rädd?

Thura och hennes familj befinner sig aldrig i krigets "centrum". När det är som värst i Bagdad kan de få en fristad hos släktingar på landsbygden. Hon behöver aldrig bli vittne till de blodiga händelserna även om hon ständigt hör talas om dem, hon ser bilderna och reportagen på teve och hon iakttar hur små saker i vardagen förändras och hur människorna runtomkring henne förändras av det som händer. Thura tänker, och hon skriver ner det hon tänker om kriget, och det berör. Den där känslan av att "det här kunde vara jag" är faktiskt närvarande.

Även den som drar sig för att läsa långa romaner på engelska kan läsa den här boken. På biblioteket är den klassad som ungdomsbok, den är lätt att läsa, den är värd att bli läst.

The american granddaughter, av Inaam Kachachi /

Femton år efter att Zeina emigrerat från Bagdad till USA återvänder hon till ett krigshärjat land, anställd som tolk åt den amerikanska armén. Hemkomsten, om man nu kan kalla det hemkomst, blir allt annat än friktionsfritt och hennes dubbla lojaliteter blir ganska snart uppenbara. Den enda släkting hon har kvar i Irak är hennes mormor, en mycket traditionell och envis kvinna som nästan ryggar tillbaka inför ett barnbarn som är involverat i ockupationsarmén. Zeina är helt klart en förrädare i hennes ögon, en förrädare som med alla medel måste fås att återvända till sitt ursprung. Genom sin mormor kommer Zeina i kontakt med två "bröder" hon inte visste att hon hade, varav den ene, Muhaymen, är medlem i den militanta Mahdi armén. Situationen för Zeina blir ännu mer komplicerad då hon förälskar sig i Muhaymen och försöker dölja det uppdrag hon har i Irak.

The american granddaughter var en av de nominerade titlarna till IPAF 2009/2010 och jag har väntat ganska ivrigt på den engelska översättningen. Men jag är inte helt "såld", åtminstone i början kändes berättelsen inte helt trovärdig och jag blev nästan lite besviken. Att få arbete som tolk och bl a ha uppdrag att översätta militära dokument utan att ha någon tidigare erfarenhet känns lite krystat. Likaså hennes försök att ljuga om sin arbetsgivare för de irakier hon har kontakt med och samtidigt lura sin chef om sina besök hos sin mormor, det blir nästan lite banalt. Men om man bortser från detta och en del annat så är det ändå en läsvärd bok och det dilemma Zeina står inför är reellt. Hon ser sig som amerikan, tror verkligen på USAs mission i Irak och kan inte se, åtminstone inte till en början, att missionen kan ifrågasättas. När hon sista gången träffar Muhaymen har ändå ett frö såtts och hon tvivlar.

Muhaymen was attuned to my pain. He could read me, and he showed no mercy.
'Why did you come?'
'We rid you of Saddam.'
I knew it was a cliché. I heard myself, and I sounded like a Fox News reporter. The writer would certainly edit this out. Muhaymen came back with a slightly more original line,
'You drove King Kong out of the city and claimed the whole of Iraq in return.'

Inaam Kachachi är född i Bagdad (1952) men bor för närvarande i Frankrike. Hon är journalist och korrespondent i Paris för tidningen al-Sharq al-Awsat. Förutom två romaner och ett par fack-böcker har hon gjort en dokumentärfilm om Nazihah al-Dulaymi, arabvärldens första kvinnliga minister(1959).

International Prize of Arabic Fiction 2010/2011

I går var den novemberdag då IPAFs långa lista tillkännagavs. 7 av 16 författare är kvinnor och böckernas teman rör sig kring religiös extremism, politiska och sociala konflikter och kvinnors kamp för jämlikhet. Några av författarna är redan stora namn i den litterära världen och bland dem finns Miral al-Tahawi (Egypten) vars roman "The blue aubergine" jag verkligen kan rekommendera. Hon är uppvuxen i en traditionell beduin-familj och hennes romaner utspelar sig också i sådana miljöer. Förutom al-Tahawi finns åtminstone två av författarna att läsa på engelska. Khairy Shalabi: "The Lodging House" och Khaled al-Berry "Life is more beautiful than paradise" . Resterande namn är jag lite osäker på, de flesta känner jag till genom arabiska titlar jag köpt in till biblioteket, men ett par var också helt nya för mig. De länder som är representerade i år är Syrien, Egypten, Saudiarabien, Libanon, Algeriet, Marocko, Libyen och Sudan. Vem som i slutändan blir vinnaren är  helt omöjligt att gissa men önska kan man ju alltid och då blir min önskan Miral al-Tahawi, förstås.

Kiss the dust, av Elizabeth Laird

Tara är en kurdisk flicka som bor med sin familj i Bagdad. Att hon är kurd är egentligen ingenting hon funderat så mycket över, hennes liv är som vilken tonårsflickas som helst, ända till den dag då hon på hemväg från skolan bevittnar hur en kurdisk pojke i hennes egen ålder skjuts till döds av en soldat. När sedan en för henne främmande man sent en kväll skottskadad befinner sig hemma i köket börjar allt gå i en rasande fart. Iraks hemliga polis kommer för att hämta hennes far som blivit varnad och redan är på flykt. Kort därefter måste hon själv med sin mamma och busiga lillasyster fly hals över huvud, upp till bergen, till Kurdistan där de återförenas med pappan. Men inte ens där kan de stanna, bomberna driver dem vidare, med hjälp av smugglare tar familjen sig över bergen till Iran där de först hamnar i ett brutalt flyktingläger. Med hjälp av kontakter i Teheran ser ändå familjens livssituation ut att förbättras, det finns hopp, kanske kan pappan få jobb, kanske kan Tara få fortsätta skolan men så slås allt sönder, igen. Kriget mellan Iran och Irak eskalerar och nu är det Irans säkerhetspolis som är på jakt efter Taras pappa. Familjen måste återigen fly och Tara undrar om hon någonsin ska hitta en plats att kalla "hemma" igen.

Elizabeth Laird har skrivit flera ungdomsböcker med starka flickor i huvudrollen. Hon är förstås ingen arabiskspråkig författare men jag tar med henne här ändå för flera av hennes böcker utspelar sig i arabiska miljöer och handlar om barn i krig. Den första roman jag läste av henne var A little piece of ground, som utspelar sig i Ramallah under några veckor då beväpnade trupper hållit invånarna under utegångsförbud under en längre tid. Sedan läste jag Oranges in no man's land, en berättelse om en modig flicka under inbördeskriget i Beirut. Marocko, Pakistan och Etiopien är andra miljöer där Elizabeth Laird har placerat sina huvudpersoner. På hennes egen hemsida skriver hon både om sig själv och sina böcker.

Tråkigt nog är hon inte översatt till svenska, däremot finns ett par titlar på arabiska!

Stealth, av Sonallah Ibrahim

Det här är en stillsam betraktelse över en elvaårig pojkes vardag i Kairo i slutet av 1940-talet. Pojken är författaren själv, Sonallah Ibrahim, som genom berättelsen försöker komma underfund om den vuxna världen. Han lyssnar, ja tjuvlyssnar på sådant som han inte ska höra, observerar, ser det som inte är meningen att han ska se. Han kikar genom nyckelhål, gömmer sig under bord, smyger på grannarna, iakttar livets små vardagliga ritualer och begrundar det han ser och hör. Pojken växer upp ensam med sin åldrade far och diverse hushållerskor, hans mor är nästan mystiskt frånvarande, men han betraktar de flyktiga minnena av henne på samma sätt som han betraktar allt annat. En sång väcker minnen, en doft väcker minnen, och allteftersom berättelsen framskrider blir bilden av henne klarare, om än aldrig helt klar.

Det är nästan ett litet magiskt skimmer över den här boken trots att pojkens vardag är långt ifrån magisk. Kanske är det textens form som ger den här känslan, en form där meningarna är korta och lågmälda. Tidsperspektivet i berättelsen påverkar nog också, pojken beskriver det han ser och hör minut för minut. Något annat som också slog mig var att jag var väldigt mycket "med" i boken. Jag blev själv en del av det där nyfikna barnet som såg på de vuxnas liv som något märkligt, ja faktiskt obegripligt och när ingen berättar eller svarar på frågorna måste man ta reda på svaren själv.

Sonallah Ibrahim (född 1937) är en av Egyptens stora författare. Som ung journalist fängslades han av politiska skäl och fick tillbringa flera år i fängelse. Efter fängelsevistelsen skrev han sin debutroman Tilka al-ra'ihah (The smell of it) som omedelbart konfiskerades. Hans författarskap erkändes först under 1990-talet i Egypten, trots att hans romaner redan då var översatta till många andra språk. 2004 skapade han rubriker då han vägrade ta emot ett prestigefyllt litterärt pris från den egyptiska regeringen.

På svenska finns tre mycket läsvärda översättningar, Augustistjärnan, den kafkaliknande Kommittén och så den senaste översatta, Warda, om arabvärldens kvinnliga Che Guevara. En längre artikel på engelska om Sohallah Ibrahim och hans självbiografiska roman Stealth hittar du här.

Några länktips

Hanan al-Shaykh

I väntan på att få mina senast beställda böcker läser jag artiklar om arabisk litteratur på nätet. Det senaste numret av Belletrista har en fin artikel om Hanan al-Shaykh. Titeln The story of Zahra läser jag om med jämna mellanrum för det är få böcker som lämnat ett sådant bestående intryck på mig som just den.

Suad Amiry

Belletrista, med underrubriken Celebrating women writers from around the world,  är annars en utmärkt källa för boktips om man intresserar sig för kvinnliga författare från hela världen. I september sjösatte de även sin nya blogg If written by a woman och den senaste posten handlar om Suad Amiry och hennes bok Nothing to lose but your life som jag skrev om för några veckor sedan.

En annan ny blogg att rekommendera är Graphic novels and the Middle East som är precis vad det låter som. Inom bloggens ramar finns en "on-line book group" som i oktober började med att läsa Zahra's paradise, en grafisk novell som i dag finns på tolv språk ( bl a svenska). Zahras paradise är ett samarbete mellan en iransk författare, en arabisk tecknare och en judisk förläggare. Läs om det här, men framförallt, läs serien!