Hend kommer i kontakt med många andra immigranter i området, och genom att lära känna dem lär hon också känna sig själv och gör sin inre upptäcktsresa. Hennes till synes ändlösa vandringar längs Brooklyns gator ger henne lika ändlösa berättelser från dem hon möter. På parkbänkar, i caféerna, på bibliotekets språkcaféer kommer berättelserna från hennes medmänniskor, araber, afrikaner, ryssar som alla flytt sina hemländer och liksom Hend själv hoppas på ett bättre liv.
Berättelser och fantasier har följt Hend sedan barndomen och det hon har inom sig är en sådan kontrast till det torftiga liv hon lever, i sin spartanska lilla lägenhet och med sin anställning på Dunkin Donuts. Genom hela romanen drivs hon djupare och djupare in i en depression, minnen försvinner, hon har svårt att andas, hjärtat rusar.
Hend är ingen enkel bekantskap, inte ens någon att ta till sitt hjärta, jag tycker att hon är ganska jobbig i sin överdrivna känslighet och hon är ofta irriterande. Ändå är hennes rädslor och ångest så mänskliga att irritationen kanske snarare beror på att man i Hend ser en hel del av sig själv. Jag besökte Brooklyn Heights nyligen och tänkte mycket på henne under dagarna. Jag såg henne sitta på caféet och skriva, jag passerade henne när jag gick över Brooklyn bridge, jag såg henne sitta där på parkbänken, gå över gatan, handla i affären, jag såg hur hon irriterat drog sin son efter sig som endast motvilligt följt med. Motvilligt läste jag klart romanen, följde henne in i den sista meningen. Motvilligt, inte för att det är en dålig berättelse, den är helt fantastisk! Det är Hend som är svår att förstå sig på.
Läs Brooklyn Heights, men var beredd på en ganska besvärlig protagonist!
Boken på arabiska:
بروكلين هايتس , ميرال الطحاوي
Bruklin Hayts, Miral al-Tahawi
