Ett arabiskt vemod, av Abdellah Taîa

Jag brukar läsa i ett ganska högt tempo men Abdellah Taîa ska man läsa långsamt, för det är som om varje ord har en innebörd, som om varje ord finns där av en specifik anledning. Det är som poesi och plågsamt självutlämnande. Han skriver om sig själv, både förlusten och sökandet efter en identitet, det sanna jaget, inte "den feminine pojken", inte "den vackra Leîla", inte identifieringen med de vackra filmstjärnorna, inte det hans älskare velat göra honom till, bara sökandet efter jaget, det äkta som han på vägen tycks förlorat. I romanen är det hans vilsna irrande i Kario som på något sätt ger honom näring och för honom vidare, men jag ser det mer som ett irrande inom honom själv, som plats är Kairo betydelselöst. "I tre dagar stannade jag ensam i Kairo. Ensam bland folk. Buren. Knuffad. Krossad. En galning bland galningar." Abdellahs ensamhet är en avgrundsdjup ensamhet som han obarmhärtigt knuffas ner i efter att ha övergivits. Den han trodde på, var besatt av, kunde dö för, ville bli älskad av, ägd av, övergav honom. Men plågorna för honom också tillbaka till de tidigare kärleksrelationerna, som alla i viss mån utplånat hans identitet och nu står han där, en galning som inte vet vem han är. Bit efter bit måste plockas upp och sättas ihop för att återskapa den han en gång var.

Den svenska översättningen är gjord av Håkan Lindquist och Davy Prieur.

Jag har tidigare skrivit om titeln Salvation army som liksom Ett arabiskt vemod är starkt självbiografisk.  Som många andra författare från Maghreb-området skriver Abdellah Taîa på franska och han har hittills kommit ut med sex romaner.

Abduction, av Anouar Benmalek

Hur långt är en människa beredd att gå för att rädda sitt barn?

"I had the impression that I'd been thrown back to ancient times and was speaking to a man-eating divinity demanding a human sacrifice. I felt like prostrating myself on the pavement and begging at the top pf my voice for mercy from this evil, fantastical god making his mad utterances over a mobile telephone."

Aziz gör vad han kan för att leva ett så normalt liv som möjligt efter åratal av blodigt våld, först självständighetskriget och därefter 1990-talets inbördeskrig. Han går till sitt arbete som veterinär på stadens zoo och lever annars för sin älskade hustru Meriem och deras gemensamma tonårsdotter Shehera. Men den till synes problemfria vardagen byts ut i ett kaos och allt, precis allt, ställs på ända. Shehera kidnappas och Aziz och hans familj konfronteras plötsligt och obevekligt med det moderna Algeriets traumatiska händelser och de befinner sig plötsligt helt i händerna på en man som inte drar sig för någonting utan snarare njuter av sina försök att utplåna en hel familj. Kidnapparen är tydlig i sina krav, för att få se sin dotter igen måste Aziz utföra ett mord och se andra mörda (och mördas), ett straff för händelser som ligger 50 år tillbaka i tiden och som Aziz själv inte till en början kan se vidden av eller ens förstå. Den ende som anar är hans svärfar, fransmannen Mathieu, vars handlingar långt tillbaka i tiden plötsligt fått oanade konsekvenser.

Det är verkligen en gastkramande berättelse som jag i vissa stunder haft svårt att läsa. Det är brutalt, det är våldsamt men Algeriet har också en brutal och våldsam historia som speglas i det fasansfulla som den här familjen måste gå igenom. När Aziz och Meriem till slut står öga mot öga med kidnapparen och frågar varför deras barn måste lida för oförrätter hon inte har någon som helst del i, då finns det inget annat svar än att lidandet måste fortsätta, fortplantas, förevigas, för att hedra de redan döda. "My heir will be one of you [...] I need someone who will suffer as much as I have suffered and who will speak everywhere and forever about the cause of his misery".

Anouar Benmalek föddes 1956 i Casablanca men lever i dag i Frankrike. Efter hungerkravaller, demonstrationer och protester mot den algeriska regeringen 1988, var Benmalek med och grundade The Algerian Committe Against Toture. Abduction är hans sjunde roman och förutom den finns åtminstone två andra titlar översatta till engelska. The lovers of Algeria och The Child of an Ancient People. Den som läser franska har lyckan att kunna ta del av alla hans litterära alster. 

Shake off, av Mischa Hiller

Michel är utåt sett en helt vanlig student vid School of Oriental Studies i London år 1989. Men skenet bedrar, i själva verket är han en hemlig agent för PLO, tränad av bl a KGB, därtill starkt beroende av kodein. Som 15-åring var han med om massakern i flyktinglägret Sabra och blev vittne till hur hela hans familj avrättades och strax därefter rekryterades han av mentorn Abu Leila för att tränas inför internationellt operativt arbete. Visserligen får han en topputbildning, alla nödvändiga kunskaper för att klara sina uppdrag, han räddas från en osäker framtid men minnena från Sabra kan han inte skaka av sig. Var det verkligen ingenting han kunde ha gjort i stället för att ligga stilla under sin fars döda kropp samtidigt som han hörde moderns skrik inifrån huset? Michel har en hel pärm med bilder och artiklar om massakern han klippt ur tidningar, hans arbete som hemlig agent ser han som ett medel för att hämnas samtidigt som han mycket väl inser att det begränsar honom från allt normalt liv. Hans många olika identiteter och pass gör att han alltid ljuger om vem han är, vad han heter och varifrån han kommer. När hans studentkamrat och granne Helen visar sitt intresse för honom står han inför ett riktigt dilemma.

Abu Leila har gett Michel uppdraget att vara värd för ett hemligt möte mellan palestinier och israeler där man ska diskutera kring en sekulär, demokratisk enstatslösning. Det är faktiskt det första uppdrag han vet någonting om, hittills har det rört sig om att vara kurir utan att ha en aning om vilka dokument han burit med sig mellan de olika länderna. Han börjar förbereda mötet och hittar ett hus i Cambridge som uppfyller säkerhetsbehoven. Men innan mötet ska äga rum går precis allt åt skogen. Eller... gör det verkligen det? Vilka är det som förföljer honom egentligen och hur ska han lyckas trassla sig ut ur den vansinniga härvan han tycks hamnat i. Till sin hjälp har han plötsligt Helen, studiekamraten och grannen som han trasslar in sig i ett förhållande med på vägen och tillsammans flyr de upp till en avlägsen krok i Skottland.

I början av boken kände jag mig ganska besviken. Jag tyckte väldigt mycket om Hillers debutroman, Zabra Zoo, och jag hade kanske väntat mig något liknande. Visserligen har de två romanerna beröringspunkter, massakern i Sabra och Shatila, båda protagonisterna är pojkar som skiljts från sina familjer och lever i någon slags tomhetsmisär, men Shake of upplevde jag nästan för mycket som en vanlig "agentroman". Trevlig och spännande läsning, men sedan då? Nu ska jag villigt erkänna att jag efter halva romanen verkligen fastnade i berättelsen, tempot höjdes rejält och min besvikelse bleknade något för det var kanske inte så tokigt ändå? Den avgörande händelsen, ett möte mellan Michel och Abu Leila i Berlin, kastade omkull precis allt det jag hade förväntat mig och handlingen fick plötsligt en helt ny dimension och romanen lyftes definitivt ur sin "vanlighet".