Hamda är alltid för liten. Hon har fyra äldre systrar och får aldrig vara med. "Y
ou're too little, go and play with your dolls". Den som har äldre syskon vet hur det är, man vill bara bli stor, göra något så man kan få vara med. I
My own special way kommer Hamda på en helt egen idé som hon med glatt humör meddelar hela familjen vid middagsbordet."
I'm not going to be little any more! I know what makes you big girls. You wear the veil when you go out, and I'm going to wear it too!"
Det som följer sedan är en sprakande fest i mönstrade tyger, Hamda får välja fritt ur storasystrarnas byrålådor och till slut väljer hon en svart med små röda rosor. Men det där med att få sjalen att sitta bra, sitta fast även när man springer, se elegant ut, det är inte så enkelt och hur än systrarna försöker hjälpa henne och visa de olika stilarna de själva valt så slutar varje försök i en smärre katastrof.
Hamdas mamma tröstar och säger att Hamda, precis som storasystrarna, kommer att komma på sitt eget sätt att bära sjalen, ett sätt som passar för just henne. Det här är också bokens budskap, att det är möjligt att gå sin egen väg, komma på sitt eget sätt att göra saker och det går inte att tvivla på Hamdas lycka när hon kommer på sitt eget lilla knep. Inspirerad av sin pappas manschettknappar sätter hon glatt fast sin sjal med en säkerhetsnål under hakan!
My own special way, eller طريقتي الخاصة (Tariqati al-khassah) som den heter på arabiska, hör till mina absoluta favoriter bland de arabiska bilderböckerna.. Den engelska versionen är en "early reader-version", lite tråkigare i utformningen än den arabiska utgåvan och jag tycker inte heller att de fantastiska illustrationerna i originalet (av Maya Fidawi, Libanon) kommer riktigt till sin rätt. Texten är dessutom bearbetad på ett (för mig) onödigt sätt, men kanske är det viktigt att Hamda i den engelska texten själv väljer att börja bära sjal för att få känna sig stor, medan det i den arabiska texten är familjen som överraskar henne vid middagsbordet, strax före Ramadan, med att säga "nu är du tillräckligt stor för att få bära sjal, precis som dina systrar". Samtidigt är jag så glad för varje arabisk barnbok som översätts till engelska så jag kan ha överseende med det. Det vore fantastiskt att få se den här härliga boken också i svensk översättning och då med en text som stämmer bättre med originalet förstås.
Mithaa Alkhayyats första barnbok var
My dad's long beard. Idén till den boken fick hon en kväll när hennes barn pratade om hur mycket de saknade sin pappa som då arbetade i Abu Dhabi.. De kom att tala om hur mycket de tyckte om hans skägg, hur det kittlade dem när de kramade honom och hur det doftade när de drog i det. Samma kväll satte hon igång att skriva och ett par år senare fanns både en arabisk och en engelsk version.
http://www.thenational.ae/news/uae-news/fathers-beard-inspires-tall-tale#full
