Syriska författare på svenska

Om det var klent med libyska författare som översatts till svenska är det i alla fall något bättre när det gäller författare från Syrien. Där finns poeterna Adonis, Nizar Qabbani, Faraj Bayrakdar och Muhammad al-Maghut, vi har Salim Barakat som både skriver poesi och prosa, men också mästerförfattaren Rafik Schami som ursprungligen är från Syrien men bor i Tyskland och skriver på tyska.

Adonis(أدونيس), ständigt nominerad till nobelpriset i litteratur, mästerpoeten som ofta nämns som arabvärldens främste nu levande poet. Huruvida det är sant eller inte finns det många delade meningar om, men han är nog den som är mest internationellt känd. Adonis är långt ifrån lättläst, men trots det var hans poesi under en period i mitt liv nästan beroendeframkallande. Det blev ett "Dagens Adonis", vare sig jag förstod orden eller inte. I inledningen till lyriksamlingen Detta är mitt namn läser jag följande: Att läsa Adonis verk är som att ge sig ut på en väldigt seglats, vars slutmål är omöjligt att förutse [...] Att läsa Adonis är som att lockas ombord på ett skepp för en lång resa på ett språk vars horisont inte avgränsas av arabländerna, västerlandet eller Bortre Asien. Det kunde inte beskrivas bättre. För den som vill ge sig i kast med Adonis är det just Detta är mitt namn som jag skulle rekommendera. Förutom hans poesi, finns en CD med där han själv läser, boken innehåller också en kort intervju och en efterskrift av Sigrid Kahle och en del fina fotografier.

Förutom lyrik finns också en essäsamling, Bönen och svärdet - essäer om arabisk kultur, och en litteraturteoretisk skrift, En introduktion till arabisk poetik, där Adonis sammanfattar ett kvarts sekel av forskning om arabisk poesi och kultur. En väldigt fin bok för den som vill tränga lite djupare in i den arabiska poesin. Vill man lära känna Adonis lite mer finns Samtal med min far, Adonis, där hans dotter Ninar Esber frågar ut honom om hans uppväxt, hans förhållande till islam, kvinnosyn och också förstås om hans skrivande.

Nizar Qabbani (قباني‎ نزار) brukar benämnas "kvinnornas poet" och är om inte den mest kända poeten så kanske den mest älskade! Den diktsamlingen som finns på svenska har titeln Från nostalgisk kärlekspoet till diktare med orden som vapen, och det säger precis vad han var. Det berättas att när hans syster begick självmord på grund av att hon inte fick gifta sig med den hon ville, då bestämde han sig för att kämpa mot de sociala villkor som hade orsakat hennes död. Han poesi upphöjer ofta kärleken, han skriver om erotik och han skriver om feminism, men där finns också dikter med brännande politisk skärpa och motstånd. Det är dikter som talar direkt till läsaren, utan några omvägar. Nizar Qabbani avled i London 1998 i en hjärtattack. Han begravdes i Damaskus, den stad han själv menade lagt grunden för sitt skapande.

Faraj Bayrakdar , poet, journalist och vänsteraktivits, bor sedan några år tillbaka i Sverige. Han kom till Stockholm som fristadsförfattare 2005 efter 14 år i syriskt fängelse. Sina upplevelser från fängelsetiden har han skrivit om i Språkets och tystnadens otaliga svek, och det är obarmhärtigt smärtsam skildring. Boken ser inte mycket ut för världen men den lämnar spår, är helt och hållet omöjlig att glömma. En diktsamling finns också på svenska, Brev från isoleringscell 13 - dikter i urval.

Salim Barakat (بركات‎ سليم) är av kurdiskt ursprung men skriver på arabiska, både poet och prosaist utan några gränser däremellan. Han kom till Sverige som politisk flykting i slutet av 1990-talet och är sedan dess också bosatt här. På svenska finns fyra romaner och tre lyriksamlingar, alla utgivna på förlaget Tranan. Den självbiografiska romanen Järngräshoppan kom ut på svenska år 2000 och den fristående uppföljaren Fjädrarna två år senare. Döda noviser (2008) utspelar sig på svensk mark, närmare bestämt i Skogås men skulle kanske kunna utspela sig var som helst i världen. Den senaste romanen Geometriska andar kom ut så sent som 1 september 2011 och är Barakats egen tolkning av det libanesiska inbördeskriget. Lyriksamlingarna Rov och Grottorna i Haydrahudaus kom ut på svenska 2005 och Sovande rävar i rubiner 2010. Jag får väl erkänna att jag faktiskt inte har läst Salim Barakat, men blev inspirerad att göra det nu när jag började titta på vad som fanns översatt.

Muhammad al-Maghut (الماغوط‎ محمد) var en av de första poeterna som lämnade de traditionella strukturerna i poesin för den fria versen. Men han var inte bara poet, han skrev också pjäser och essäer och var ofta starkt kritisk till regionens härskare. Förlaget Tranan gav i år ut en samling dikter i svensk översättning med titeln Trampa på mitt hjärta. Läs också vad Cecilia Persson, som varit med och tolkat dikterna, skriver här. Muhammad al-Maghut avled i Damaskus 2006.

Rafik Schami är född i Syrien, var mycket politiskt engagerad i ett kommunistparti men flydde 1970 till Tyskland för att undgå militärtjänstgöring. Hans stora genombrott som författare kom med romanen Kärlekens mörka sida som inte liknar något han tidigare hade skrivit. Det är verkligen ett monumentalt verk med hederskulturen i centrum. Som tonåring blev han själv vittne till hur en bror dödade sin syster på öppen gata i Damaskus och händelsen gav honom idén att så småningom skriva om förbjuden kärlek. Det låter som ett ämne som skulle passa en västerländsk publik, men romanen är mycket mer än så, det är som en kalligrafisk fresk med ett innehåll som knappast går att greppa och som sträcker sig över 100 år av syrisk historia. Läs mer om Kärlekens mörka sida på Macondo. Rafik Schami har också skrivit barnböcker och tre av dem finns i svensk översättning. Nattens berättare, om en pojke som plötsligt blir stum och vars kamrater ska försöka lossa pojkens tunga genom att berätta varsin historia. En handfull stjärnor har självbiografiska drag och handlar om bagarsonen som inte alls vill gå i pappans fotspår utan drömmer om att bli journalist.  Det är ingen papegoja, en bilderbok om en papegoja som inte är någon pappagoja utan en mammagoja, illustrerad av Wolf Erlbruch. Schamis senaste mästerverk har ännu inte kommit ut på svenska men min gissning är att den redan är på gång. På engelska kom den ut i våras med titeln The calligraphers secret.

Libyska författare på svenska

Det skrivs mycket om Hisham Matar just nu. Det är inte något att förvåna sig över, han är inte bara en stor författare, han har också libyskt ursprung, är son till en libysk dissident, han skriver på engelska, är bosatt i London och är för oss i västvärlden kanske "språkligt och kulturellt lättillgänglig". Samma sak gäller förstås också en del andra författare, jag tänker närmast på Khaled Hosseini som med bästsäljaren Flyga drake under en tid fick representera afghanska författare innan vi också på svenska fick bekanta oss med Atiq Rahimi i Tålamodets sten. Men helt klart är att de författare som skriver på engelska har lättare att nå ut, att slå igenom i västvärlden.


Men, nu gäller det libyska författare som finns översatta till svenska och jag kan räkna till två. Ibrahim al-Kuni (الكوني‎ ابراهيم) och ovan nämde Hisham Matar (مطر‎ هشام) , det är sorgligt nog allt. 

Med mitt påstående att Hisham Matars böcker skulle vara språkligt och kulturellt lättillgängliga menar jag inte att de inte skulle vara bra eller läsvärda. Hans debutroman In a country of men (Ingen i världen, 2007) nominerades till Bookerpriset år 2006 och har dessutom fått flera prestigefyllda litteraturpriser. Det är en skildring av det libyska samhället utifrån en nioårig pojkes ögon, hans far har försvunnit, säkerhetspolisen övervakar hans hem, det är svårt att säkert veta vem som är ond eller god, vem man kan lita på. 
I år kom så titeln Anatomy of a Disappearance som jag ännu inte läst men definitivt kommer att läsa. På svenska kommer den ut i början av 2012 med titeln Analys av ett försvinnande. Båda romanerna har starkt självbiografiska drag, något som ger berättelsen lite extra tyngd. 

Ibrahim al-Koni (الكوني‎ ابراهيم) är nog Libyens mest produktiva författare med mer än 50 verk bakom sig och är översatt till ett trettiotal språk. Han är tuareg och i allt han skriver är den berbiska miljön påtaglig. Öknen, djuren, kulturen, myterna och magin är ständigt närvarande. I romanen Stenblödning skildras mötet mellan öknen och den västerländska kulturen på ett nästan aggressivt sätt. Det är mötet mellan tuaregen Asouf som kan och hittar i ökenlandskapet som i sin egen ficka, de västerländska turisterna och arkeologerna, och så stadsborna, tillika jägarna, Kain och Masoud.


Nej, Ibrahim al-Koni är inte lättillgänglig, hans berättelser har inget driv som för texten framåt, men det finns i stället ett djup och en slags längtan och mystik som är svår att förklara. På engelska finns ytterligare några titlar, t ex Anubis, The Animist och The Seven veils of Seth.


Så vad kommer att hända med den libyska litteraturen efter Qaddafis fall, blir det en renässans? Läs vad M.Lynx Qualey skriver om det i New life for new Libyan literature. Artikeln är hämtad från den engelska utgåvan av al-Masry al-Youm vars kultursidor är väl värda att följa.