lördag 16 februari 2013

Abdellah Taïa på Internationell författarscen

På onsdag 20/2 kommer den marockanske författaren Abdellah Taïa att besöka Internationell författarscen, Kulturhuset i Stockholm. Hans bok Frälsningsarmén har nyss kommit ut i svensk översättning och är precis som den tidigare Ett arabiskt vemod en självbiografisk berättelse. Det här är två väldigt fina böcker, om längtan efter frihet, om utanförskap, om drömmar och identitet, om en ung mans inre upptäcktsresa och om att leva som homosexuell i ett homofobiskt samhälle. Abdellah Taïas böcker uppmuntrar till långsam läsning, det är sparsmakat och inte ett överflödigt ord så långt ögat når.

Om man inte själv har möjlighet att lyssna till honom på onsdag så kan man här läsa en intressant intervju med honom. Han berättar bl a om hur han barrikaderade sig på sitt hotellrum efter den intervju där han för första gången kom ut som homosexuell och jag kan inte tänka annat än på den styrka och kraft som ord kan inneha när de plötsligt sägs högt.

...the mechanism of fear is still inside of me. When you finally say something, it materializes. When that article appeared, it was the first time that I assumed responsibility for everything. We have this desire to be what we want to be as individuals, which can come into conflict with our political identities—what we are and what we should and should not do. The realization of this and the process of undoing it takes many years.

På svenska finns ett flertal recensioner av båda böckerna att läsa, följande två från Svd:
Ett arabiskt vemod
Frälsningsarmén

söndag 3 februari 2013

Alif the unseen, av Willow Wilson

Precis som Throne of the Cresent Moon hör det här till genren fantasy, med kopplingar till arabisk mytologi, men här har vi definitivt en bra mycket vassare historia. Ung arabisk hackare möter djinner och blir indragen i ett äventyr som faktiskt når svindlande höjder, bokstavligt talat.

I en icke namngiven stad i Mellanöstern, gör en ung arabisk-indisk hackare sitt bästa för att skydda sina klienter från statens skarpa ögon. De är dissidenter, laglösa, islamister, politiker, porrsurfare, ja alla som staten vill kunna kontrollera och begränsa. Alif är den här unge mannens kodnamn, alif- det arabiska alfabetets första bokstav och klienternas anonyminitet och liv hänger på hans skicklighet.

Alif har ett hemligt kärleksförhållande med en ung kvinna, Intisar, född in i samhällets översta skick medan hans egen sociala ställning är mycket suspekt, det går rykten om att hans mor, i det fördolda, fortfarande är hindu. När Intisar meddelar att hon blivit bortlovad till en annan man blir Alif förtvivlad. Till en början försöker han hålla kontakt med henne genom nätet, men när hon till sist ber honom om att hon aldrig mer ska behöva se ens hans namn tar han henne på orden. Han skriver en kod, ett slags digitalt porträtt av Intisar, som ska göra det möjligt att filtrera bort alla försök till internetkontakt mellan dem.

Vad Alif inte vet är att Intisars nya fästman är "The Hand of God", den person som ansvarar för rikets säkerhet och övervakar all internettrafik i landet. Det digitala porträtt av Intisar han har programmerat blir upptäckt och både hans och hans klienters liv är plötsligt i fara.

Detta är själva inledningen på historien och därefter går allt i en svindlande hastighet som nästan skapar lite yrsel. I fokus ligger ett manuskript som Alifs granne Dina ger honom med en hälsning från Intisar, manuskriptet "Alf Yeom" (Tusen dagar), en text som en förslavad demon dikterat till en persisk mystiker hundratals år tidigare. Manuskriptet tros innehålla en fördold hemlighet, en hemlig kod som kan användas för att konstruera en kvantdator, information som "The Hand of God" är ute efter.

Alif flyr för sitt liv och med sig får han Dina som till en början är mest till besvär och ett irritationsmoment för Alif. Naturligtvis bedrar han sig, Dina kommer att spela en allt viktigare roll för hur det går för honom själv, i mötet med djinner och ifriter, allsköns varelser som tar mer eller mindre märkliga former. Det är ett spännande äventyr med både allvar och humor. Djinnernas värld har naturligtvis internetuppkoppling (något annat vore otänkbart i den här berättelsen!) och när en skugglik ifrit frågar om han kan fixa hennes två år gamla Dell desktop som fått virus kan man inte låta bli att skratta, mitt i allvaret. Det är en fantastiskt lekfull historia, men med plats även för de stora frågorna, om vem Gud är, vem jag är, var ondskan kommer ifrån. Alifs möte med en imam som liksom han själv torterats av staten är en av de finast målade scenerna i hela boken där tro möter vetenskap. Imamen förstår intuitivt Alifs förklaring av kvantdatabehandling och säger: "They say that each word in the Qur'an has seven thousand layers of meaning" he says, drawing a parallel with his own studies, "each of which, though some might seem contrary or simply unfathomable to us, exist equally at all times without cosmological contradiction". Kanske borde man vara lite av en programmerare själv för att förstå allt, jag stod t ex helt frågande inför det här med kvantdatorteknik och trodde nästan det var ett påhitt av Wilson själv ända tills jag gjorde en halvhjärtad sökning och hittade en massa intressant information. Å andra sidan har jag läst religionshistoria och hade en hel del nytta av det i stället.

Alif the unseen är Willow Wilsons första roman. På sin hemsida beskriver hon sig själv som "professional genre-bender, casual gamer, student of religion, author of critically acclaimed books and comics". Under sin studietid i Boston konverterade hon till islam och bodde en längre tid i Kairo där hon arbetade som journalist. Man blir ganska nyfiken på Willow Wilson när man läser Alif och vill man veta mer kan säkert hennes självbiografi The Butterfly Mosque vara intressant att läsa. Just den har jag inte köpt, men däremot står den tecknade romanen "Cairo" på tur i min bokhylla.

Alif the unseen har förstås sin egen webbsida och Wilson skriver där lite om bakgrunden till romanen, men man kan också läsa om "The five types of jinn and their threat to your digital security"!

lördag 2 februari 2013

Throne of the Crescent Moon, av Saladin Ahmed

Det pågår en maktkamp i kungadömet The Crescent Moon. Kampen står mellan den hårdföre kalifen och den mystiske mästartjuven, känd som The Falcon Prince. Mitt i det rebelliska upproret börjar det plötsligt ske både övernaturliga och brutala mord och det är upp till en handful hjältar att ta reda på vad som ligger bakom dem.

Kungadömet är befolkat av allsköns andeväsen och demoner, heliga krigare och heretiker och bland dem finns doktor Abdoulla Makhsloob, staden Dhamsawaats siste demonjägare som mest av allt vill ha lugn och ro. Han är gammal, trött på att jaga demoner, trött på att rädda liv, han vill bara dra sig tillbaka till sin kammare, sitta och läppja på en kopp té. Men så händer något, han får ett bud från Miri Almoussa, kvinnan han älskade och fortfarande älskar, Miri som tvingade honom välja mellan henne själv och demonjagandet. Delar av hennes familj har nu mördats och Abdoulla finner sig obönhörligt återigen på jakt.

Raseed bas Raseed är Abdoullas unga assistent och heliga krigare. Han är en mycket from dervish och nitisk i sitt religiösa utövande, ständigt grubblande över var gränsen går mellan rätt och orätt och förstår inte alltid sin lärare, vars handlande ofta tycks hamna i en slags gråzon. I början av jakten hamnar de i strid med de fasansfulla ben-demonerna och är illa ute när de får hjälp från oanat håll. En ung kvinna i skepnad av ett skimrande lejon dyker upp på scenen och därefter blir ingenting sig likt igen för Raseed.

Den unga kvinnan är Zamia, sin familjeklans beskyddare sedan hennes fars död, en död hon nu är ute efter att hämnas. Hon har "lejoninnans gåva", en mytisk kraft, men är samtidigt föraktad av sin klan efter att hon vågat utmana männen då faderns efterträdare skulle utses. När hon möter Abdoulla och Raseed och förstår att de är ute efter samma demoner slår hon följe med dem vilket har en avgörande betydelse för utgången av dramat. Utan hennes krafter hade både Abdoulla och Raseed stått sig slätt i de strider de måste genomgå.

Jakten på demonerna går hand i hand med den politiska kampen som pågår i kungadömet. Motvilligt involveras de tre jägarna i mästartjuvens uppror och upptäcker en plot som riskerar utmynna i ett enda stort blodbad. Det finns ingen tid att förlora.

Ok, det kanske inte är någon högt stående litteratur det här, men jag njöt verkligen av att läsa Throne of the Crescent Moon. Karaktärerna är underhållande, kanske framför allt Raseed som kämpar med sin religiositet å ena sidan och den dragningskraft Zamia har på honom å den andra, men även Abdoulla är en härlig figur. Trött, less och med svikande krafter ifrågasätter han om han verkligen gjort rätt val i sitt liv och hur han egentligen vill ha det på sin ålderdoms höst. The Falcon Prince, en slags robin-hood-liknande gentlemannatjuv som brinner för rättvisa och demokrati har en rätt kylig relation till Raseed vars religion han inte ger mycket för:

"God hasen't given three shit's for His children in six thousand years! Do you really believe that He sits in the sky, smiling upon us? Look around you! Look at this mad, bloody, muddy world of ours. He made the world, He made us and then he left us to fend for ourselves. And so far, my friends, we've made it a pile of monkeyshit!" The bandit's eyes lit again. "Bur even shit has its uses. Fertilizer. Fuel. Oh yes. But to serve these purposes it must be ground to bits. Or burned."
"Madman! Blasphemer!" Raseed took a long, threatening stride toward Az. The bandit held up a hand to restrain his men and leveled a steely gaze at the dervish. "Watch yourself, young man. This is the real world, not a dueling circle. As you know, I fight dirty".

Throne of the Crescent Moon hör egentligen inte till den arabiska litteraturen. Den är skriven på engelska, författaren är arabisk amerikan, född i Detroit, men man kanske lite slarvigt skulle kunna kalla det för fantasy med inslag av arabisk mytologi och i en intervju säger också Saladin Ahmed att han bl a är intresserad av djinnernas varande i Koranen. Boken finns också nämnd på den förträffliga webbsidan Islam and Science Ficiton. Saladin Ahmed har förstås sin egen webbsida, www.saladinahmed.com och där kan man bl a läsa första kapitlet i sin helhet. Throne of the Crescent Moon utgör del ett av en planerad trilogi och jag kommer utan tvekan att läsa fortsättningen.

fredag 1 februari 2013

Time of white horses, av Ibrahim Nasrallah

Den palestinska byn Hadiyas invånare utmärker sig på många sätt, främst i sitt envisa motstånd mot en omgivning som allt tydligare vill åt dess jord. Berättelsen utspelar sig under början av 1900-talet, först under det ottomanska riket och därefter under det brittiska mandatet, fram till den stora katastrofen 1948, Nakba, då britterna lämnar platsen och ger fria händer till den bosättning som vuxit upp i byns närhet. Efter åratal av motstånd jämnas Hadiya med marken och dess invånare (de som överlever) slutligen tvingas på flykt.

Det är framför allt tre generationer av familjen Mahmud som står i centrum genom hela romanbygget, där Haj Mahmud som byäldste och sonen Khaled som kommer att bli den främste av alla motståndsmän, har en självklar plats i allt som sker. I familjen finns också Hamama, det vita stoet som familjen på ett märkligt sätt fått till låns. Hamama blir som en del av Khaled själv, hans livsande, kanske hela byns livsande. Det är så många märkliga saker som sker i den här berättelsen, ibland vet man inte vad som är dröm och vad som är verklighet men när det är ren verklighet kan det bli oerhört smärtsamt. Det palestinska folkets lidande ser man ibland som en följd av händelserna 1948, men lidandet under britterna läser man mycket sällan om i romanform. Byinvånarnas möten med officeren Edward Peterson är grymma och brutala men bemöts av en oändlig uppfinningsrikedom och stolthet som också Petersen själv måste erkänna. Han själv som hatar araberna men älskar deras hästar, som kallblodigt mördar sina motståndare men inte kan döda en häst, som verkar oförmögen att yttra ett vänligt ord men som ägnar kvällarna åt att skriva drömlik poesi.

Det är maktkamper på löpande band och på alla nivåer. De pågår en ständig strid om vem som egentligen äger jorden som byn är bygd på (klostret, britterna, de judiska nybyggarna?) och invånarna måste hela tiden bevaka och slåss för sina rättigheter. Maktkamper pågår även bland byborna själva och en av romanens oförglömliga strider är den mellan den grymme Habbab och hans envisa andra hustru Rayhana. Kampen sträcker sig också till den vita hästen Hamama, hästen som ingen kan äga, inte ens Khaled själv.

Romanen är fullständigt späckad av mytologi och symbolism men på samma gång lika full av noter som hänvisar till faktiska dokument. Insprängda i den löpande texten finns också många citat som som härrör från alla de intervjuer Nasrallah gjorde inför arbetet med boken. Det blir ett slags lapptäcke, men där lapparnas olika färger flyter in i varandra och ändå ger en helhet. Time of White Horses är ingenting annat än ett mästerverk och Ibrahim Nasrallah själv är ingenting annat än en berättarnas mästare.

2009 fanns romanen med på IPAF's korta lista och på 2013 års långa lista finns titeln Lanterns of the king of Galilee (قناديل ملك الجليل) som man kan läsa mer om här. Jag tar för givet att även den kommer att finnas i engelsk översättning så småningom. Vill man läsa mer av Ibrahim Nasrallah på engelska finns ytterligare tre titlar: Romanerna Prairies of fever, Inside the night, och poesisamlingen Rain inside.